Dagens Nyheter – 26 maj 1871, sida 2

för befallning att försvara platsen till det yttersta och skulle låta nedhugga sig till sista man hellre än man lät fienden komma öfver, då ju danska hären vid Slesvig till hvad pris som helst måste räddas. Palle blef grufligt förskräckt öfver att höra allt detta, hvilket bekräftades af den brådska och oro, som herrskade omkring honom -— han klagade bitterligen öfver det oblida ödet, som låtit honom komma just i det ögonblick då man beslutit låta nedhugga sig till sista man. En utomordentlig tröst var det för honom i denna qvalfulla belägenhet att träffa en gammal bekant, Zimmerthal, som efter slaget vid Bov blifvit befordrad till kapten. Visserligen bar Palle agg till denne för det han korsat hans planer med afseende på Uffe, men i sådana betydelsefulla ögonblick, då man skall nedhuggas till sista Man, glömmer man all småaktig osämja och sluter sig tillsammans i en fast cnighet. Äfven Zimmerthal blef mycket glad, då han fick se Palle Löve — Himlen vare lofvad, utbrast han, attni och era tappra kamrater kommit mig till hjelp! Här skall jag hindra tyskarnes öfvergång och kämpa mot både infanteri, kavalleri och artillerj, som framrycka mot OSS. — Är det sannt att hela preussiska armen skall anfalla oss här? — Det är blott alltför sannt; och högsta befälet är från förståndet, som öfverlemnar åt mig ensam hela försvaret. Jag har anmält