Dagens Nyheter – 26 maj 1871, sida 2

Om svampar. Nu är den tiden inne, som skalden jublande besjunger med Våren är kommen! På sina kransar Ängarna binda, himlen är blå, Pilträden bära gullgula fransar, Tufvorna vagga ljusalfer små. Verka då redan allt hvad du kan för utbredandet af kuoskapen om vära svampar. Till större delen utgöra de newmligen ett alldeles ypperligt uäringsmedel. Den erfarenheten visar vär utmärkte svampkännvare, professer Elias Fries (uti sina Aateckningar öfver de i Sverige växande ätliga svampar) trån äldsta tider hafva vunnits af de europeiska folks) gen, Svamparne förmälas der utgöra en nästan daglig folkspis uti Ungern och alla länder, som bebos utaf slaviska stammar. I Böhmen äro de nästan den enda födan åt de tattigare folkklasseruau. På Frankrikes lundsbygder, i synnerhet skogstrakter, lifnära sig invånarne af ett uselt bröd, hvilket de dela med sina barn, jemte det de förtära en fast otrolig mängd af svampar — och likväl äro dessa de friskaste och starkaste af dessa landskaps inbyggare. i Sant är visserligen, att värt land alldeles saknar eller allenast sparsamt eger några bland de från äldsta tider som Jläckrast ansedda