Dagens Nyheter – 26 maj 1871, sida 1

RESAN BEE JE SE RE —L-— V ——— — — att förstöra Napoleonsdyrkans sinnebild, Vendömekolonnen, så kunna några af den stridande massan ha velat ödelägga ett annat af royautens imposanta emblemer, genom att antända Tuilerierna; möjligt är också, att antändningen skett genom bomber från regeringens trupper. Härom torde man icke förr än om 8 dagar erhålla visshet. Vi anse det alldeles för tidigt att likt Aftonbladet kalla kommunens män för denna eländiga liga af vanvettiga fantaster, usla bofvar och lättjefulla dagdrifvare, hvilken lista af epiteter straxt derefter ökas med detta usla röfvarpack och med män, bland hvilka de som icke äro vanvettiga måste vara skurkar. Vi afhålla oss desto heldre härifrån, då vi se att Aftonbladet stöder sina omdömen, bland annat, på ett sådant påstående som att kommunen började med ett skamligt mord, föröfvadt mot tvenne generalerX, hvilket påstående längesedan är vederlagdt i en utförlig berättelse af kommunens motståndare, kapten Beugnot, som var adjutant hos Versaillesregeringens krigsminister general Leflö och af hvars relation om hans fångenskap den 18 mars klart framgår att mordet å generalerna Lecomte och Thomas föröfvades, utan kommunens och någon annan myndighets vetskap, af nägra liniesoldater, zuaver m, fl. i trots af ihärdigt motstånd utaf officerare vid kommunens nationalgarde. — En tidning som så ytterligt lättsinnigt upprepar redan af. kommunens motsåndaure vederlagda, grymma beskyllningar, den tidningens omdöme är ej mycket värdt. Också hade det väl blifvit en helt annan visa i Aftonbladet om kommunen segrat. Emellertid är hela denna strid mellan kommunen och regeringen onekligen högst beklagansvärd. Regeriovgen har varit oskicklig då hon icke förekommit den genom att afväpna nationalgardet när tillfälle dertill gafs; kommunen har varit oskicklig och brottslig då den börjat uppror utan mer tvingande anledningar; och hela denna sorgliga sak skall väl nu af reaktionära och grå tidningar myntas ut i riktigt guldmynt till förmån för den allena saliggörande monarkiska statsformen med åtföljande statskyrka, byråkrati och stående arme — hvilka alla rara ting dock just hafva en så stor skuld i de parisiska fasorna, enär de hållit massan i okunnighet och råhet.