Dagens Nyheter – 26 maj 1871, sida 1

ställda på bord och bokskåp. Palle vari alla afseenden nöjd, han tyckte att detta var ett qvarter som passade för frivilliga. Han hade redan fröjdat sig i andanom åt de sköna och angenäma dagar han skulle komma att lefva här tillsammans med muntra kamrater, i synnerhet under sommaren som nu tillstundade. Hura förträffligt skulle icke morgonpipan smaka nere i parken, och huru herrligt skulle det icke bli att, när de ljusa sommaraftnarne kommo, se fullmånen höja sig ur hafsvikens sköte och kasta sin silfverglans öfver det spegelklara vattnet! Palle h de redan gjort sig hemmastadd i parken och utvalt åt sig en sval berså, der han ville sofva middag, när de heta dagarne i rötmånaden kommo, och hvarest man om aftnarne kunde samlas kring punschbålen. Dock — ack, huru länge var Adam i paradiset! Inemot klockan 2 på natten kom Palle hem från dryckes-kalaset hos fru Esselbach. Han var upphetsad af punschen och de granna talen, och det dröjde derför en god stund, innan han riktigt insomnade. Knappt hade emellertid detta skett, förrän han väcktes genom ett förfärligt bultande på dörren. — Hvad vill det här säga? Hvem vågar på detta sätt störa folks nattro? ropade Palle. — Kompaniet skall på ögenblicket bryta upp och marschera till Mysunde, svarade en röst utifrån,