Dagens Nyheter – 25 maj 1871, sida 2

— TVP buskarne. Han red en präktig, svart hingst; det ädla djuret hade fått en kula i halsen, hvarifrån blod nu ymnigt utströmmade; rädsla i anledning af skjutandet och ropen framlyste ur dess stora lifliga ögon, det hade sjunkit ned i dyn ända till bringan och kunde ej komma upp igen, oaktadt ryttmästaren sökte sporra det till allt kraftigare ansträngningar. — Se, god dag, god dag, kamrat! ropade Sören belåten, jag kunde väl tro att vi skulle få det nöjet att råkas ännu en gång. Vänta nu litet, så skall du få göra närmare bekantskap med mig. Sören laddade skyndsamt sitt gevär, lade an och — skottet brann af, med den påföljd att ryttmästaren störtade baklänges ned; ännu i döden knöt han handen och kastade en ond och hatfull blick på danskarne. Se, nu for han till evigheten! sade Sören; farväl och helsa slägten! Du kan säga dem att det kommer att gå alla dina qvarlefvyande familjmedlemmar likasom dig, ifall de tro att de kunna spela herrar i Danmark. Det var icke mycket qvar af sqvadronen, när den ändtligen drog sig tillbaka; och den kände sedan ingen lust till att förnya anfallet. Men nu skickades fotfolk ut för att taga jägarne; från skogen framryckte en hannoveransk bataljon, och från landsvägen kom en braunschweigsk. Jägarne drogo sig derför tillbaka men fortforo att hålla sig bland