Dagens Nyheter – 24 maj 1871, sida 1

förtviflan, hvilket det sega motståndet moi de reguliora trupperna nogsamt visar. Kommunen orgapiseras på ett sätt, som måste väck öfverrasknviog, de officiela tjeusterna skötas och ordning och tukt uppehålles, oaktadt de svårigheter, som förorsakades derigenom att hela staben af tjenstemän drog sig till Versailles, syntes alldeles oöfvervinnerliga. Regeringens i Paris uppträdande har onekligen varit revolutionärt och hon har användt de flesta medel, som begagnas af alla regeringar i kritiska ögonblick — ja, äfven många af dem, som blifvit använda af sjelfva Thiers och hans ministrar; men öfver hutvud taget har blods utgjutelsen varit påfallande liten och, när man afväser de oändligt svåra omständigheterna för kommunens uppgift, kränkningar och väld å personer och egendom, sällsynta. Kommwunens styrelse har tvärtemot, under det hon varit den minst grymma, måhända tillika varit den dugligaste revolutionära styrelse i den nyare tiden. Men, säger författaren, bade kommunevs styresmän ock varit — något som dock ingen kan påstå — de s e och bäste stats män, så skuile de i alia fall blifvit skottaflor för förtal, så länge de betecknades som upprorsmakare. Denna benämning är dock lätt att häfva. Personer finnas i mängd, som endast räsonnera sålunda: De federerade äro i uppror mot en laglig regering, organet för en suverän församling. Men utt sålunda använda begreppen om ett ordnadt system på ett land i Frankrikes ställning är blott att vilseleda. Lagligheten af hr Thiers styrelse tål ej den miveta undersöknoing. Hur hade den en kommit till stånd? Den så kallade varsregeringen framgick ur ett gatuvpplopp, ur en med väld företagen iuvasion en nationalförsamling och ur störtandet af en ordnad konstitutiop. Vimedgilva att denna regering då var den enda möjliga, men den hads icke ens skuggan af legal rätt. Vid Paris kapitulation afslöt denna regering, eller snårare en af dess medlemmar, 1 allsköns ro och hemlighet fred för hela nationen och satte sig i rörelse för att få dezna fred ratificerad af — en nationalföreamling. Valen försiggingo medelst öfverrumpling under det en tredjedel at Fronkrike var i rarens våld, hufvudstaden afskuren från det öfriga landet och rådplägning fysiskt omöjlig. Detta är den församliag, som har anspråk på att förklaras ega suverän makt och att forufarsnde få styra Fraokrike, ty hon erkänner icke någon makt, soma kan upplösa henne — denna församling, inkallad af en upploppsregering och samlad på en främmande fiendes maktbud! Hvad har denna församlivg uträftat? Hon ratifcerar den traktat, för hvars sanktioneraode hov var inkallad, och dermed hade hon fyllt sin uppgift. Men, i stället för att resa hem igen. framställde hon anspråken på suverän myndighet. Miost femhundra af dess medlemmar voro afsjorda monarkister. Att hon icke genast proklamerade monarkien beroåde helt eukelt derpå, att de icke kunde enas om monarken. De jagade Garibaldi från sig med hån; de hotade don republikanska minoriteten; de undertryckte Påris deputerade: de visade offentligt sin antipati mot Paris genom att otsätta sig flyttniog till hufvudstaden; de verkade uppenbart för monarkiens pånyttfödelse. De satte i spetsen för regeringen den mest oberäkneliga af landets statsmän. Denne ställde vid sin sida män, kända såsom änner till den orlearska dynastin — män, som Pa som de större städerna, som halfva Frankrike icke vilja veta af. Genom hvarje handling och hvarje ord. lade de i dagen sin afsigt, att, om ock ; drad form, åter upprätta det ke a systemet och Styra de större städerna onväldi ligt. Slutligen fattades beslutet atv flyta till närheten af Paris Linietrupperna inkallades från provinserna för att hålla hufvudstiden i styr, liksom Napolzon