Dagens Nyheter – 24 maj 1871, sida 1

oo MVA cj ville lyda, fick han hvarken skjuta eller ropa hurra, utan i stället genast gå hem igen. Då måste Paul gifva med sig. De laddade nu do tre bössorna och ställde sina ogna gevär framför sig, för att genast kunna fatta dem, så snart de hade skjutit. Derefter lade de an, Uffe räknade: ett! — tu! — tre! — Plaff! plaff! -— Hurra-a-a! — och adjö med husarerna, de försvunno som om de hade blifvit bortblåsta från kullen, Uffe och Sören togo nu ögorblickligt siva egna gevär, störtade ut ur skogen och sprungo öfver ängen så fort de förmådde. De hade redan passerat mer än hälften af denna då husarerna vände sig om och upptäckte att hela anfallet var utfördt af två och en half mun. Nu satte de efter dem i karrier, harmsna öfver att på detta vis ha varit utsatta för årift. De hunno upp dem ett par hundra steg från Frörop, och det skulle ha varit förbi med Sören och Uffe, ora ej den danske fiältvakten i Frörup, som bevittnat det förunderliga anfallet, hade Tyckt fram för att mottaga de två tappra. Et par kulor hveno om öronen på husarorr.a, då vände de äter om och redo helt flat; sin väg. Uffe och Sören blefvo mottagna mid mycken hjertligh: 4, ; — Men hvad har ni användt den der pojken till? frågade en gammal skäggig sergeant Och pekade på Paul. —e Hvilken pojke? utbrast Uffe förbluffad;