Meddelanden från allmänheten. Litet om höglandsluft till börjande lungsots bot inom Sverige. Ofta spörjes det, att hafsluften är för stark åt dem, som lida utaf lungsot, hvilka derför finna sig bältro dels hemma på landet, än mer i ladugårdslaft, dels i barrskog, å höga berg, t. 0. m. i blotta landsluften,. Folksägen om för stark laft vid kusten (törhönda mer ön på hafvet!, har nog sitt berättigande för sig. Så t. ex. är det starkare lufttryck vid hafvet än på jordens höjder, hvadan uttrycket om för stark luft anger ett relativt, intet absolut förhållande i naturen. Men hvad gör då det ena naturförhållandet till bot från lungsot mer eller mindre, än det andra, tör man fråga? — Jo, värde läsare! — Den lungsiktige, såsom hvarje annan lefvande varelse, vare sig djur eller menniska, måste i höglandsluft, som på höga berg, inandas djur pare, för att tillegna sig, med hvarje andetag, lika mycket syre (oxygenylifsluft), som är nödvändigt vid kusten för hans sjelfbestånd; han måste sjelfmant, natt som dag, äfven omedve: tet, så djupt andas samt tvingas dermed till en jemnare lungornas aktiva gymnastik, rättare sagdt sjelfrörelse, än som ens till hälften kan uppnås än mindre ersättas af hvad den tyske gymnasten och läkaren kallar för Kunst des Athmens (åndehemtningskonst), endast i det vakna tillståndet utförpvar. Också är det väl kändt, att å schweizarnes högland lungsot ej fiones till ibland de der infödde. Dessa inlära snart sagdt ifrån vaggan till grafven andehemtningen grundligare af naturen sjelf än något slags annan gymnastiklärare med blott mensklig förmåga kan bibringa. Den, som gå i höglandsluft lärt sig iovandas med djupare andetag, fortsätter dessa sedermera i det längsta, så på slätter som å höjder, endels ökande dermed lungans rymlighet för luft, endels sina andedrägtsmusklers kraft med vunnen orgavisk utveckling af andedrägtsredskapet i det hela. Norge har i allmänhet högre berg än Sverige, men veterligen har det icke tillgodogjort sig denna naturförmåntill lungsots botr Här