Dagens Nyheter – 23 maj 1871, sida 1

här voro de mest utsatta för att möta tyska truppafdelningar. Deremot följde de stigar, som ledde öfver åkrarne och genom skogarne, och sågo sig försigtigt omkring åt alla sidor, för att icke kunna öfverraskas af några fiender. Härigenom blef vägen mycket längre för dem, ty dessa stigar slingrade sig i många underliga bugter, och dessutom .voro de icke riktigt säkra om åt hvilket håll de skulle styra kosan, för att komma till Flensborg. Ett par gånger mötte do några karlar eller tlickor, men de tordes ej fråga dem om vägen, emedan de ju kunde vara förrädare, som skulle anvisa dem att gå rukt in i gapet på preussurne. Icke heller af solen hade de någon ledning, ty hon var nästan hela tiden dold bakom digra moln. Då och då kom en regnskur och genomblötte dem, mn det fästade de sig icke vid, ty den föregående dagen hade de varit våta inpå bara kroppen mer än en gång. Stundom trängde de sig genom en törnbuskhäck för att taga en genväg, hvarigenom de cmellertid icke vunno annat än att de fingo ansigtet och händerna sönderrifna af taggarne. Hvad som mest förundrade dem var att de icke mötte en enda soldat, oaktadt de nu hade gått i flera timmar. — Kanske vi slogo ihjäl alla tyskar i går, sade Sören, och gå nu som två narrar och äro rädda för deras vålnader. Uffe var mera rädd för att alla danskar