Dagens Nyheter – 23 maj 1871, sida 1

Paris kan anses för intaget. Två mån der och fyra dagar efter att den fransl hufyvudstadens invånare nödgade statens ri gering att fly till Versailles, hafva de r guliera trupperna åter besatt samma stad delar som de då sednast öfvergåfvo. Ni det heter att dessa trupper hafva marsch rat in genom St Cloud-porten, besatt Troc: dero och militärskolan samt hunnit fram ti förstaden St Honor6 och Place de la Cor corde, betyder detta, om man öfverflytts det i termer, mera familjära för alla sor känna Stockholms topografi, detsamma sor om, i det otänkbara fallet af en uppresnin utaf Stockholms befolkning, de kunglig trupperna hade trängt in genom Norrtull besatt Kungsbacken, bemäktigat sig en de af Clara församling och lägrat sig i Kungs trädgården. Telegrammet berättar att motståndet vari svagt sedan trupperna inträngt i staden De hafva dock ännu det arbetet qvar at bemäktiga sig de mest bebodda qvartere! af staden, och i dessa qvarter möter den snart på Rivoligatan barrikader. Det äl således möjligt att vi i morgon få höra on den egentliga gatustriden, som oväldigt åskådare i Paris under lång tid förespåt skulle blifva förfärlig, ehuru vi hoppas at derag profetia ej må gå i fullbordan. Hurusomhelst, så måste kommunens dagar vara räknade och Paris skall snart åter blifva ett samhälle med 2 millioner invånare, men som saknar sjelfstyrolserätt och får nöja sig med att mottaga de mairer regeringen behagar utnämna. Samma öde hvilar tillsvidare öfver de andra franska städerna. Efter vunnen seger öfver Paris lärer det icke dröja länge förrän inom nationalförsamlingen de strider bryta utsom stundens tvång hittills hämmat och hvilka måste bringa den nuvarande församlingen till upplösning. Derpå väljes en ny konstituerande församling, också den bestående af blandade elementer: legitimister, orleanister, napoleonister och republikaner, dessa senare drifvande samma satser, som besjälat kommunen. Ur detta chaos utgår en monark med namnet Henrik V eller Ludvig Filip II, och efter denne kaa man sedan se revolutionens bild ånyo resa sig i fjerran. Ständigt samma kretsgång i detta sköna, af rik natur begåfvade, men hetsiga och okunniga land, som så ofta oroat de öfriga folken, men ock så ofta kämpat och lidit för dem och vid skådespelet af hvars inre strider Europas folk sannolikt en lång tid komma att i fred och välmåga skära pipor i vassen till dess att, äfven de, i sin tur hemfalla åt revolutionen eller — åter blifva anfallne af en Napoleon. , BNBYIRETETVERT TESTNING PSTN TTR INST