Dagens Nyheter – 22 maj 1871, sida 2

trädt, och de kinde etdåst otydligt urskilja fienderna, men de sköto emellertid åt det håll hvarifrån de hörde deras skott. Genom att vända sig om upptäckte Uffe plötsligt pickelhufvor bakom sig. De hade alltså blifvit afskurna, men lyckligtvis var det så mörkt att icke heller preussarne hade märkt det. Uffe meddelade genast Sören sin upptäckt, och denne menade då att de skulle springa så fort de kunde till en närbelägen stenmur, som omslöt en liten skog; der skulle de nog åter sammanträffa med sina kamrater. De sprungo då allt hvad de kunde, men när de klättrat öfver stenmuren, hörde de inne i skogen ett häftigt skjutande, hvaraf de kunde sluta till att tyskarne voro mellan dem och deras kamrater. De drogo sig derför så mycket som möjligt åt venster, för att icke möta tyskarne, i hvilket fall de skulle antingen blifva nedhuggna eller tagna till fånga. Mörkret blef allt djupare, och det begynte regna. De gingo raskt på och hade snart aflägsnat sig så mycket att de hörde skjutningen på långt afstånd. Den aftog efterhand, slutligen hörde de blott ett och annat kanonskott, hvarefter allt blef tyst och stilla. Denna stillhet som efterträdde stridsbullret, hvilket oafbrutet fortgått under hela dagen, gjorde på dem ett egendomligt intryck. Uffe var nästan färdig att tro det alltsammans varit en dröm, så helt och hållet var. det försvunnet; blott ett rödt återsken på himmelen af