Dagens Nyheter – 22 maj 1871, sida 1

Riksdagen afslöts i lördags på öfligt sätt. Riksdagspredikan i Storkyrkan hölls af ledamoten af första kammaren teol. doktorn Jonas Wi. den och åhördes af hertigarne af Östergötland och Dalarne, kamrarnes och statsrådets ledamöter, stater, kårer samt ett ej ringa antal medlemmar af den stora allmänheten. Hedersvakt, at gardister med de stora björnskinnsmössorna. och den bekanta blå och gula drabantsuniformen, var uppställd utanför kyrkans stora. port och inuti densamma utefter stora gången. Predikanten hade valt till text Dav. ps. 33, v. 12: Saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är: det folk, som Han till ett arf utkorat hafver, och han afhandlade med anledning af denna text ämnet: Den salighet, ett ad Herrans folk egeri och genom Hans ord. Före predikan afsjöngos psalmerna nr 324 v. 4, 141 v. 12-14 och 24 v. 5 samt etter predikan nr 385 v. 6 och 7. Altartjensten förrättades af komministern C, E. Höök och v. komministern OC. G. Ljungman. Efter :gudstjenstens slut begåfvo sig riksdagens ledamöter från kyrkan till slottet och intogo sina platser i rikssalen, hvarefter inbjudna stater och kårer likaledes begåfvo sig från sina samlingsrum i slottet i procession till rikssalen. Vid processionens inträde i rikssalen började musiken, som fortfor till dess konungen tagit plats på tronen och hertigarne af Östergötland och Dalarne på de å sidorna om densamma utsatta stolar. På läktaren närmåst tronen i rikssalen hade enkedrottningen ocH hertiginnorne af Östergötland och Dalarne förut tagit plats. . På läktaren midt emot voro platser upptagna utaf medlemmar af diplomatiska kårer. Alla för allmänheten upplåtna platser voro naturligtvis upptagna. På af riksmarskalken gifvet tecken framträdde första kammarens talman och höll följande tal: Då första kammaren nu vid riksdagens slut inför e. k. m:t tolkar sin underdåniga vördnad, anhåller kammaren att dermed få förena uttrycken af den i hvarje svenskt Kjerta boende känsla af oskrymtad sorg. vid den: svåra förlust, som. e. k. m:t och de förenade rikena lidit genom h. met drottningens dödliga frånfälle: Då den unga fur-stinnan först beträdde Sveriges jord, hade den all männa tillgifvenheten för hennes blifvande make och för konungahuset redan på förhand gjort de känslor hjertliga. hvarmed hon af Sveriges folk välkomnades. Flyad hoppet då lofvade har verkligheten sedan i fullaste mått hållit. De höga dygder, genom hvilka drottningen gaf det ädlaste föredöme, och den sanna tillgifyenhet, hon egnade sitt nya fädernesland, hafva i folkets hjertan ät henne rest en oförgänglig ärestod; välsignelse öfver hennes minne. Den stora frågan om försvarsverkets ordnande har icke vid denna riksdag funnit sin för fiderneslandets ära och try, EG så högst önskvärda lösning. Måtte detta beklagliga uppskofsnart upp höra. De hinder och den oklarhet, som skilda meningars strider vålla, kunna LR vägen svår och hindersam, men kärleken till fäderneslandet har i Svea land öfvervunnit svårare hinder och förlikt häftigare :strider, och den skall äfven nu segrande bestå profvet. ; Äfven andra frågor af hög vigt och betydelse hafva varit föremål för denna riksdags förhandlin gar. Så hafva större anslag till krigsmateriel, än vid nägon föregående riksdag, blifvit beviljade. Medel till fortsatt byggande af statens stambanor hafva blifvit anslagna samt betydliga anslag ställda till k. m:ts disposition för att understödja enskilda jernvägsanläggningar. Genom hufvudsakligt bifall till eders k. m:ts proposition till ny förordning om fattigvården har. denna svåra fråga vunnit en af behofvet högt påkallad lösning, Det förslag till ny föreningsakt emellan de förenade rikena, som