Dagens Nyheter – 20 maj 1871, sida 2

delegerad vid domärendena och J. Andrien, delegerad vid offentliga förvaltningen, uppdragas utförandet af detta påbud. Paris 21 Flo real år 79. Välfärdsutskottets medlemmar. A. Arnaud, Budes, Gambon, Ranvier. Leon Malleville har till de från Issy återkommande trupperna utfärdat följande allokution, som meddelas af officiella tidningen i Versailles: Soldater! Frankrikes hjeltemodiga söner! Delegerad genom nationalförsamlingens president, åtföljd af medlemmarne i dess byråer och åtföljd af ett stort antal af mina kamrater, kommer jag, icke för att tacka er för det ni gjort er pligt — I behöfven icke uppmuntran af någon för att I skolen göra detta — utan för att lyckönska er tillden oerhörda tjenst I hafven bevisat Frankrike, i det I hafven visat verlden att det vill vara herre öfver sig sielf och förstår att vara det. Nej, Frankrike skall aldrig böja sig under något upproriskt partis ok. Nej, det skall icke göra sitt öde beroende af någon sina rebelliska söners nyck, — söner, som man utgifver för att vara vilseledda, men som blott alltför sannut kallas förbrytare. I hafven med edert blod återeröfrat de vapen, de kanoner, som tillhöra er, hvilka genom en hatfull öfverrasknivg blifvit er beröfvade och hvilka i edra händer för framtiden skola tjena till ordningens, frihetens och ert lands oafhängighets triumf. Låtom oss blott då vårt fäderneslands sår hunnit läkas af våra nuvarande olyckor endast bevara det oförgätliga minnet af ert hjeltemod, edra uppoffringar! Soldater! Jag lyckönskar er i nationalförsamlingens, i Frankrikes, som hon representerar, namn. Lefve armån! Lefve Frankrike! Officiela tidningen tillägger, att denna dagorder mottagits med enstämmiga och upprepade rop af: Lefve Frankrike! Lefve armån! Lefve nationalförsanlingen! Anmärkas bör, att ordet republik alldeles undveks vid detta tillfälle. LIndependances korrespondent i Versailles bedömer Thiers taktik på följande sätt: I teorien är lagens hela stränghet oundviklig mot rebellerna, i praktiken åter heter det lefva och låta lefva. Då han talar till högern betonar han den stränga principen, men i själ och hjerta vill han icke spänna bågen högre mot Paris än förhållandena göra absolut nödvändigt. Deraf högerns klagan och dess misstro, att septembermännen icke drefvo ärligt spel; Thiers tror icke högern mer än den honom och han vet mycket väl, att det nya förtroendevotum blott har fruktan att tacka för sin tillkomst. Thiers skall vid dess uppläsande ha sett mycket dyster ut och förrådt mycken bitterhet i den ton, hvarmed han besvarade detsamma. För öfrigt ligger det antagandet nära, att Thiers på förhand ville göra högern något mjukare för att lättare genomdrifva öfverenskommelserna i Fraukfurt. Upphofsmännen till kongressen i Bordeaux skola i töljd af församlingsförbudet ha uppgjort en ny plan; man vill: samtidigt hålla fyra kongresser: i Bordeaux, Lyon, Nantes och Lille; fullmäktige från dessa fyra församlingar skola sedan begifva sig till Versailles och der förena 3ig om gemensamma föreställningar hos chefen för exekutiva makten och nationalförsamlingen. Det är dock icke att förmoda, att de beslut, som tillkomma genom att på detta sätt kringgå lagen, skola gynsammare upptagas, En korrespondent från Versailles skritver den 13 d:s till Times, bland annat: Ett mera storartadt läger än det i Boulogne-skogen har man kanske aldrig skådat. Sedt från Montretout, förverkligar det fullkomligt den poetiska idgen om en lägrad armå, som afvaktar order att bryta upp till strid — en id, som man icke ofta under ett verkligt krig får se förverkligad. Hela verlden vet, hvilken storartad park Boulogne-skogen är, sträckande sig rundt om från. Boulogne alln på ett håll nästan ända till Bagatelle på ett annat, Floden utgör gränsen på ena sidan och träd, nu rikt beklädda med löf, bilda bakgrunden på andra hållet. I denna park äro nu 15,000 man trupper lägrade i tält. Man ser tusentals sådana i halfeirkelformiga rader, VWufvudqvarteret är på rännagebanan I Longchamps, nästan midtemot le Grand Stand. Hela regementen stå under fanorna, marschera och öfvas i bataljonsexercis. Vädret är det allra grannaste, solen strålar varmt; tält, hjelmar, bajonetter och sablar glinsa i solskenet, och Seinen slingrar sig i fridfull skönhet rundtomkring skogen under det att den klara luften genomkorsas af tjutande bomber. Man kan svårligen tänka sigen mera storartad scen. Man känner sig frestad att undra, hvarför EG er RR FR sr a AT GSR