Dagens Nyheter – 19 maj 1871, sida 2

bataljonen, som marscherade uppför skogsbackarne åt Dyrehaven till, för att hvila ut, medan friska trupper fördes i elden. Nu inträffade emellertid ett allmänt uppehåll i striden. Preussarne hade nemligen sjelfva blifvit så medtagna, att de måste draga sina trupper ur elden. Det preussiska gardet, som upprepade gånger stormat Bustrup, hade lidit stora förluster, så att det måste föras bort för att hvila ut, medan friska trupper ryckte fram. Det var vid middagstiden klockan mellan 2 och 3. Kapten Amstrup och hans bataljon hade gjort halt i södra delen af Dyrehaven, så heter den skog som sträcker sig nordvest om staden Slesvig. De trötta soldaterna kastade sig ned på den fuktiga marken, som var betäckt med frodigt gräs, och så togo de fram matsäckarne, ty oaktadt de måst samlas i så stor hast, hade de ej glömt att förse sig med bröd och sofvel, utan välvisligen betänkt möjligheten af att den vanliga proviantutdelningen i dag skulle komma att uteblifva. Så klok hade emellertid Uffe icke varit, han hade ingenting tagit med sig, men kände icke heller någon hunger, ty han var så bedröfvad öfver Viggos död och Dannevirkes eröfring att han förlorat all matlust; han låg och uppryckte små förgitmigejer, försjanken i mörka tankar. Helt annorlunda var det med Sören Lundegaard. Han hade tagit fram ett stort stycke fläsk och dito bröd samt åt med god aptit.