Dagens Nyheter – 19 maj 1871, sida 2

DODKALTILIISV. . Skenande hästar. I förrgår skenade från Hötorget ett par hästar. tillhöriga en landtman och förspända en vagn, hvarå stoa en ko, skrämda som de blifvit, derigenom att kon, som troligen ledsnat vid sitt instängda läge, kastat framfötterna upp på hästarres länder. Åkdon, ko och hästar stjälpte mot en stentrappa a Luntmakaregatan, dervid kokreaturet skadades mycet illa. Teater. CMajorens döttrar presenterades i onsdags afton för fullsatt salong å Dramatiska teatern. Flickorna ha lite tycke af ett par äldre syskon, som sistlidne sommar vunno hjertan i Humlegården, men — det skadar inte4. Tvärtom röja de ännu mer den fläkt af sommarvärma och skogsluft som genomgår ett par af författarens förr uppförda småpjeser. Majoren, en treflig, brummande gubbe, förekommer jemte sina två döttrar på ett landställe i närheten af Upsala. Syster Stafva eller Staffetten får ibland uppbära hans dåliga lynne, men större delen tillfaller dock kalfaktorn. Träff, så heter han, stoppar ändå lika lugnt majoreas pipa och åhör mycket vördnadsfullt hans anmärkningar öfver romkuttingen, som alltid läcker när den är inne i staden för att fyllas på. Träff öfverraskas redan i första akten med order om en sådander romX-resa, ty fröken Blenda vill inte hela pjesen igenom vara döf för sin älskares suckar, och majoren är så förståndig att han tvärt rangerer om förlofningskalas. Fröken Lilly är ännu bara barnet hon, och vill på intet sitt dela den allmänna belåtenheten; hon kan inte förstå pappa major, som låter vargen ta syster Blenda och ändå mindre förstår hon Blenda, som så der lätt låter ta sig. Emellertid infinner sig den muntre kusin Harald i sällskap med en studentkamrat, som presenteras och gästfritt mottages. Vännen Birger, hvilken redan står ofantligt högt i Haralds ögon, vinner snart både majoren och tanten; han slutar också med att vinna fröken Lilly, hur mycket än bennes egensinniga lilla hufvud protesterar. Lilla barnet, som nyss skrattade så godt åt löjtnantens älskarefysionomi, har på en dag lärt sig kärleksgåtan och hyser nu längre ingen lust att afsvärja den gyllne bojan. De flesta rollerna sköttes mycket väl, och majorens döttrar blefvo ej ensamt delaktiga af publikens lifliga bifallsyttringar. Hr Broman var den mest naturlige Cpappa majort man ville se, och hans Lilly, fröken Lindqvist, så täck och naiv som någonsin, särdeles i första akten. Hr Hartman var uppsluppen och glad som hade han kommit direkte från Fyris; han gjorde witzer, skämtade och hurrade med lust och öfvertygelse. Hr Dörums ställningssteg och kraftord öfverröstades nästan uf applåder. Efter pjesens slut inropades hr Hedberg. Han blir det visst ännu många gånger för den pjesen. — En ung hr Strömberg debuterade i går afton på Stora teatern i Sarastros parti. Hans figur är ståtlig; han hat en både djup, stark och omfångsrik basstämma; om den kan få en mera sympatisk klang kan man ännu icke bedöma, då nybörjaren helt naturligt icke kunde fullständigt utveckla sina resurser. Han sade sitt parti, såväl i tal som sång med ovanlig tydlighet och med en