Dagens Nyheter – 17 maj 1871, sida 2

RATTEG.och POLISNYHETER, RÅDHUSRÄTTEN. Atalet met Dagens Nyheter. Fäderneslandets egare, hr J. F. Hagström, hade utt.git stämning å Dagens Nyheters utgifvare med yrkande af ansvar å denne enligt 3 2 11 och 12 mom. tryckfrihetsförordningen för att i Dagens Nyheter förekommit en af utgifvaren till broschyren Fäderneslandet och dess Redaktion insatt annons, hvari uppgafs att hr Hagström för nämnde utgifvare berättat hvåd som å broschyrens 53:e sida förekommer angående bokhållaren Carl Falck. Då detta mål i går inför rådhusrättens 6:e afdelning företogs ingaf hr Hagström en kortare skrift, hvari han närmare bestämde sina ansvarspåståenden. Utgifvaren af Dagens Nyheter afgaf följande svaromål: På hr J. F. Hagströms stämniug och ansvarsyrkanden får jag genmila: ; . Under de år jag utgifvit en daglig tidning, har det varit mig en kär pligt att 1 denna tidnings spalter, såvidt möjligt, lemna rum för försvar åt de personer, hvilka i tryckta skrifter blifvit oförtjent angripne och hvilkas förklaringgr den ängripande vägrat publicera. Jag har ansett pressen ör ett forum, der anklagare och anklagad böra, inom lagens och utrymmets gränser, få utföra sin talan inför den allmänna opinionen, som slutligen fäller domen. . I följd af denna åsigt, hvilken i Dagens Nyheter många gånger blifvit praktiskt tillämpad, harjag, sedan en broschyr med titeln Fäderneslandet och dess Redaktion här utkommit och i Dagens NyI heter, äfvensom i Stockholms Dagblad blifvit annonserad till salu, förklarat mig beredd att intaga ett slags reklamation af Fäderneslandets hufvudredaktör hr Samuel Ödmann, såvida han ville ändra eller utstryka ett par, tredje person rörande ord, hvilka voro stridande mot 83211 mom. tryckfrihetsförordningen. Vidare har jag infört en mot ofvannämnda skrift riktad reklamation af dr Thurgren (Bil. ÅA.) och en annan af bokhållaren C. Falck, (Bil. B.). Men för att vara oväldig i striderna angående en broschyr, om hvilken jag då ännu i textafdelningen af Dagens Nyheter icke hade nämnt ,ett enda ord, har jag ock lemnat plats åt ett svar till dr Thurgren, undertecknadt J. A. Heine, (Bil. C.) och ett annat till hr Falck, undertecknadt utgifvaren af brochyren Fäderneslandet och dess Redaktion. (Bil. D.) Af denna framställning, som bekräftas af de åberopade bilagorna, framgår tydligt att jag vid införandet i Dagens Nyheter af skriftvexlingen angående den omtalta brochyren handlat lojalt och utan afsigt att skada hvarken den ena eller den andra parten. Om ingendera har jag sjelf gifvit tillkänna någon åsigt, ingendera harjag härvidlag haft för afsigt att kränka, rörande ingendera har jag sökt vilseleda allmänna omdömet, lika litet som en notarius publicus gör det när han upptager svar och förklaringar från tvenne stridiga parter, Bestridande att den åtalade uppgiften innehåller angripelser, hvilka å hr Hagströms ära gå eller för hans borgerliga namn och rykte förklenliga äro, erinrar jag att om än så vore skulle yttrandet icke vara straffvärdt, då det är så uppenbart som här att något uppsåt att förolämpa hr Hagström, hvilken blotti förbigående omnämnes, icke förefunnits. Ingen af juryns blifvande medlemmar torde hafva undgått att mer än on fång få höra personer i ett sällskap berätta: N. N. har sagt att X. begått .den eller den olagliga haåndlingen, utan att sällskapet dock ansett N:s ära eller goda nämn och rykte derigenom hafva lidit. I fråga om ärekränkning är det ock ej nog med att taga i betraktande hvad som blifvit sagdt; man måste äfven se. till af hvem och om hvilken ett yttrande blifvit fäldt, Om en person, som tagit för vana att utsprida förklenliga rykten om sina medmenniskor, fäller ett sådant yttrande som det här åtalade, så ges det presumtion för att han äfven då haft för afsigt att förolämpa; men publiceras yttrandet af en skriftställare, som aldrig plägar tillåta sig skymfningar mot enskilta personer. så måste det presumeras att han ej heller nu velat göra det. Jag öfvergår till frigan om huruvida jag genom annonsens införande utspridt lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande,. Juryn lärer finna att det ligger icke så liten vigt uppå den omständigheten att den åtalade uppsatsen är alldeles tydligt en annons, undertecknad på sådant sätt att det åtminstone blifvit klart att annonsen förfåttats af någon annan än tidningens redaktion. De uppgifter deri förekomma gälla för läsaren endast såsom en enskild persons, ej med den autoritet, som möjligen kan af läsaren tillmätas den kollektiva personligheten: tidningens redaktion. En tidningsutgifvare är visserligen juridiskt ansvarig för allt hvad som står i hans tidnin , äfven annonserna, man jag tror det är nödvändigt att vid tryckfrihetslagens tillämpning tillse att man icke I fråga om annonsafdelningen dömer så att annonserin blir snart sagdt omöjlig, Antaget att en handlande annonserar att han. säljer bättre varor till billigare pris än någon annan och att en person som hos denne handlande köpt en våra och funnit sig i ena eller andra hänseendet bedragen af den anledningen stämmer tidningens utgifvare för lögnaktiga och vrängda framställningar; — skulle då en Jury förklara utgifvaren skyldig, fastän den väl insåg att icke han, utan handlanden vore det? Sådant vore, efter mitt förmenande, rakt stridande mot tryckfrihetslagens anda. Makten öfver skriftställares väl eller ve har blifvit af 1809 års lagstiftare tagen ur domstolarnes och lagd i jurys händer just för att icke formerna, utan andan, rimligheten och billigheten skola bestämma utgången af ett ätal. I fråga om huruvida det är hr Hagcgsteräna hantttaFk Ale ee