Dagens Nyheter – 17 maj 1871, sida 2

— 419 — lemnade henne, och hans föräldrar och syster hade han också återsett, och de hade alla varit så glada och språkat med honom om så många saker; hvad de talat om, kunde Viggo icke längre minnas, men han hade i sin själ bevarat ett återsken af all den glädje, han erfarit, och han yttrade sig nu med en sådan innerlighet, att denna glädje meddelade sig äfven ät Uffe, och det tycktes denne, som om det klara solsken, som lyste i Viggos kloka ögon, också föll öfver hans egna tankar och förjagade alla mörka skuggor i hans inre. När man är tjugu år gammal, händer det att vänskapen blir så varm och innerlig att den i styrka kan mäta sig med sjelfva kärleken; så hade det gått med Uffe i afseende på Viggo; hans glädje öfver dennes tillgifvenbet för honom var nu ännu starkare än den föregående dagen, och då Viggo talade om sin fästmö och sina kära i hemmet, hörde Uffe derpå med ett sådant intresse, som hade han länge varit medlem af denna älskliga familjekrets. . Och han skulle sjelf icke heller länge förblifva obekant för dem; i går afton hade ju Viggo afsändt sitt bref, hvari han talat om sitt umgänge med Uffe och beskrifvit honom så noga att familjen säkert skulle känna igen honom, så snart han trädde inom dess dörr. Domkyrkans stora klockor ljödo och kallade folket till Guds hus, för att prisa och tacka Herren för den uppståndne Frälsaren. Uffe visade dock icke stor uppmärksamhet under