Dagens Nyheter – 17 maj 1871, sida 2

Bilder från Frankrike våren 1871. (Från Dagens Nyheders speciele korrespondent.) IE. Två familjer i Faubourg Saint-Jacques. Jag kom från Luxembourg och gick framåt gatan Soufflot för att se hur den röda fanan tog sig ut öfver Pantheons kupol, då en af kommunens nationalgårdister kom fram till mig, helsade och nämde mitt namn. — Känner ni inte igen mig? sade mannen; i det han försökte att räta upp sin sammanskrumpna kropp. — Ah, pappa Moreau! utropade jag, ehuru jag verkligen hade svårt att känna igen honom. Moreau hade en liten frukthandel vid gatan Faubourg! BSaint-Jacques bredaste och vackraste del. Gatan är för öfrigt icke bland dem, jag tycker om, men jag hade ofta mina vägar deråt under de år, jag bodde i Paris, då jag helsade på en af mina vänner, en konstnär, som der hade ett litet. hus med tillhörande trädgård, ett riktigt litet paradis, sådant som det icke finnes få inom Paris murar, men naturligtvis mest i stadens ytterkanter. I konstnärens trädgård hade jag tillbragt mången angenäm vårafton, under det akasierna och syrenerna stodo i blom, alldeles såsom nu i denna olyckliga majmånad. Han var ännu en temligen ung mas, men känd och aktad såsom konstnär; han hade en älskvärd hustru och ett .par snälla barn. För öfrigt lefde han lycklig i kretsen af sin familj, hvilket dock icke hindrade honom: att också hysa ett lifligt intresse för det allmänna. I bottenvåningen fanns en liten butik, som hyrdes af en frukthandlare, hos hvilken jag köpte månget päron och med hyvilken jag hade pratat bort mången: stund. Han hette Moreau och vi brukade kalla honom pappa Moreau, ehuru han just icke var så gammal; men han tyckte nu en gång om att kallas pappa Moreau. Han var mycket arbetsam och. det var äfven hans hustru, mamma Moreau, samt hans två unga döttrar, hvilka nästan ännu voro barn då jag sist såg dem, Alla arbetade för husets, bästa. . Pappa Moreau gick kl. 4 på morgnarne till saluhallarne för att få den bästa frukten till billigaste pris och de friskaste grönsaker, och dem drog han sjelf hem på sin lilla vagn den långa vägen till hemmet från. Saint-Sulpice eller från de stora centralhallarne vid Saint-Eustache, Paret Moreau hade äfven en son, en rask pojke, som redan i sitt sjuttonde år antogs till kommis i det stora modeoch varumagasinet Au bon marchå i hörnet af gatan de BSevres och gatan de Bac, och om hyvilken föraldrarne hyste stora förhoppningar. Så stodo sakerna för fyra år sedan då jag lemnade Paris. Stora förändringar hade försiggått under den tid, som sedan dess förflutit. Detta syntes redan på den man, som nu helsade på mig i hörnet af gatan Soufflot.