Dagens Nyheter – 17 maj 1871, sida 1

gudstjensten, ty han kom att tänka på sin vandring till Dannevirke den föregående dagen och på de samtal som derunder hade förts mellan honom och Viggo. Ur dessa tankar väcktes Uffe af en viss oro, som helt plötsligt förspordes bland åhörarne. Som en löpeld for från den ene till den andre underrättelsen: Xman har skjutit på förposten vid Lottorf. Soldaterna började röra på sig, en och annan smögo sig till och med ut ur kyrkan; men snart inträdde äter den förra tystnaden, och man lyssnade andäktigt till predikan. Då fick man i en hast höra trumhyvirflar från torget: det var uppbrottstecknet för alla. Nu var det ingen som gaf sig tid till att stanna längre, hvar och en rusade upp från sin plats och ut på gatan. Här rådde öfverallt lif och rörelse; soldater sprungo, fullt rustade till strid, med en fart som om jorden brände under deras fötter, fältartillerict rullade larmande fram öfver de stenlagda gatorna, här och der samlade sig en hop nyfikna, men skingrades genast af en eller annan ordonmnans, som kom ridande i fyrsprång. Uffe sprang rakt emot Sören Lundegaard. — Hvad är det på färde? frågade han. — Det är väl de tyska friskare-miinnen och von der Tann, som inte kunna hålla påsken i helgd som andra kristna menniskor, lydde svaret. Men nu ska vi ut och tillönska dem en glad högtid samt visa dem att vi danskar äro ett kristligt folk, som kan slåss.