Dagens Nyheter – 13 maj 1871, sida 2

—-—— VU sor — Det lär väl ändå inte bli den sista, menade Uffe. — Fast man är soldat, kan man gerna hålla sig litet snygg; man behöfver visst inte derför se ut som ett svin, sade Palle och såg på Uffe, som verkligen icke var så särdeles långt ifrån att kunna hänföras under den sistnämnda kategorien, ty hans kläder voro skrynkliga, emedan han sofvit i dem under natten, och hans linne var nedsotadt af kolstybb. — Hvar äro vi nu, månntro? frågade Uffe. — Vi äro i Flensborgfjorden, och snart skola vi kunna se kyrktornen i Flensborg, svarade Palle. Och han tillado straxt derefter: — I Flensborg får man utmärkta ostron; jag hoppas väl att vi skola få stanna der så länge att vi hinna äta,.ett dussin eller tvä. Detta hopp gick emellertid icke i fullbordan; ty knappast hade de kommit i land förrän de fingo order att genast marschera till Slesvig, hvarest den öfriga armån befann sig. Palle knotade litet häröfver och, menade att det var väl icke så förskräckligt brådtom, men det hjelpte icke — marschera måste de. Och så fingo de med sig 300 landsoldater, med hvilka de skulle hålla jemna steg, bvilket just icke bidrog till att öka promenadens behag, ty landsoldaterna gingo i en jemn bondlunk, och huru mycket än Palle grälade öfver deras