Dagens Nyheter – 13 maj 1871, sida 2

Qvinnoklubbar i Paris. Klubbar uppstå här öfvorallt, s rifver Times korrespondent i Paris — klubbar för diskuterande af politiska angelägenheter, klubbar för spridande af samhällsvådliga och irreligiösa åsigter, klubbar för män och klubbar för qvinnor. I åtskilliga röda tidningars spalter ha nyligen förekommit tillkännagifvanden att samlingslokaler inom kort skulle anskaffas, der Smedborgarinnorna kunna sammantriidaX för att gifva luft åt sin entusiasm. Två eller tre qvinnomöten haredan hållits inom lyckta dörrar i mairiet uti Passy; förmodligen har man der repeterat de roller, man ämnar offeutligt utföra. Under den sista veckan har emellertid planen framträdt mera tydligt; vissa damer gå omkring i de särskilda arrondissementerna, framlägga sin politiska trosbekännelse och inbjuda alla qvinnor att göra gemensam sak med dem. Jag tviflade mycket på huruvida det skulle tillåtas en medlem af det starkare könet att inträda i den helgedom der en afton uttryex skulle gifvas åt den qvinliga patriotismen, men anseende att det lönade mödan att försöka, tog jag mig en vagn och begaf mig åstad med cen vän samt en tidningsförsäljerska, som innehar en af boulevardernag (kiosker, och som åtagit sig att smuggla oss in i lokalen samt försvara oss mot de ursinniga medborgainnorna i händelse af fara. Mötet skulle hållas vid boulevard dItalie i en del af staden som ligger ett stycke bortom Montrouge. Efter att ha åkt tre fjerdedels timma kommo vi fram till ett slags uthus, hvaröfver svajade en röd flagga, och genom hvars omsorgsfullt tillslutna fönsterluckor sorlet af dämpade röster trängde ut. Vi inträdde, utan att först knacka på, och -befunno oss då uti ett smutsigt rum, der det luktade mycket illa, och der qvinnor och barn af alla åldrar voro tätt sammanpackade. De flesta af dem tycktes höra till de lägsta samhällsklasserna, och de utmärkte sig i allmänhet för en vanvårdad klädsel. I ändan af rummet var ett bord, fullt af papper och böcker som lågo i oordning, och bakom detsamma satt en rad af qvinnor med röda långsjalar öfver sina axlar och röda skärp kring lifvet. Till en början gaf just ingen akt på oss, emedan alla voro alltför mycket upptagna af att höra på en ung vältalarinna, som såg rätt bra ut, hade ett böljande svart hår och eldiga ögon samt utbredde sig vidlyftigt öfver qvinnans rättigheter, under det att de som upptogo bänkarne i närheten af oss medelst suckar, skakningar på hufvudet och bifallande prisar snus gåfvo sin belåtenhet tillkänna. CMännen äro fega!t ropade damen som hade ordet, de kalla sig skapelsens herrar, : men äro i sjelfva verket ingenting annat än en samling dummerjönsar. De klaga öfver att de tvingas att strida och jemra gig beständigt öfver sina sorger och bekymmer — må de gerna gå och förena sig med pultronerna i Versailles, vi skola nog försvara staden sjelfva. Vi ha petroleum, vi ha bilor och starka hjertan, och vi äro lika mycket som de i stånd utt uthärda mödor. Vi skola försvara barrikaderna och visa dem att vi icke längre vilja låta dem trampa oss under sina fötter. Den bland dem som fortfarande önskar kämpa, må göra det vid vår sida. Paris qvinnor, träden fram och ställen er i spetsen för försvaret! Hon satte sig ned helt andfådd; det var en vacker menniska och skulle ha passat att sitta för en målare, som ville framställa ett porträtt af någon bland den första revolutionens hjeltinnor; men hon hade ett visst uttryck i ögat som kom mig att tänka, då jag betraktade henne, att jag cj skulle vilja vara hennes man. Den följande innehafvarinnan af talarestolen såg någorlunda respektabel ut; hon hade svart klädning och mössa, men hennes tal var lika vidtutsväfvande och inkonseqvent som den förras. CVi äro blott qvinnort, sade hon, men icke gjorda af svagare ämne än våra mödrar af år 93. Må vi ej gifva dessas skuggor anledning att blygas för vår skull, utan må vi stå upp och göra hvad de skulle ha gjort, AST a 0