Dagens Nyheter – 11 maj 1871, sida 2

Uffe svarade intet, han skådade öfver det öppna fria hafvet, det tycktes honom som hörde han aflägsna genljud åf kanonernas dån. — Men vi ska väl ha oss litet fruköst, det är ändå någonting mera solidt än alla dessa gamla historiska minnen, eller hvad säga ni, mina herrar? — Uffe, du Kommer väl med? Å — Hvar ska vi få maten? — Nere i salongen, eller vet du något annat ställe? — Der är visst fullt af officerare, invände Uffe. — Ja, officerarne äta väl inte upp oss. — Nej, men — men vi äro ändå blott simpla soldater. Uffe var litet förlägen. — ÖO sancta simplicitas! utbrast Palle; här får jag presentera för er, mina herrar, ett utmärkt exemplar af en äkta dansk, som af ren beskedlighet hellre vill svälta tjugufyra timmar än göra sig skyldig till den fräckheten att sätta sig tillbords tillsammans med en officer. Nej, Uffe, du har iste följt med din tid, annars skulle du veta, att nu ha vi frihet och jemnlikhet här i Danmark; den ene är lika god som den andre, och skall någon skilnad -göras, så menar jag att företrädet tillKommer oss frivilliga, ty de andra göra inte annat än sin förb—de skyldighet, under det att vi af egen fri vilja gå att hembära fosterlandet vårt offer... Men jag skulle ju pre