Dagens Nyheter – 9 maj 1871, sida 2

min tillvaro, företager jag ett pår timmars: morgonexercis med manskapet, egentligen blott för att sedan få det nöjet att kasta mig med dammiga stöflar på en med sammet beklädd soffa samt betrakta min älskvärda person i en stor spegel med förgyllda ramar, hvilken är anbragt midt emot soffan — det är ju en särdeles lämplig plats? — och når från golf till tak. Men middagen — den är verkligen glanspunkten. Hertigens kock får lof att laäga maten ät oss, galoneräde betjenter passa upp vid måltiden, och som hans höghet tyvärr icke sjelf kan ba nöjet mottaga oss vid sitt bord, har han uppdragit åt en nobel, svartklädd hofmästare att draga försorg om att allt är sådant det bör vara och i synnerhet att hvar och en af oss får dricka det vin som han tycker mest om. Du kan då väl förstå att vi icke räkna muskatbuteljerna så noga. Ja, här lefva vi riktigt gladt Ha welche Freude Jnd welche Lust Soldat zu sein, Uberall und iiberall Hört man den Trompetenschall — det är sannt, jig glömmer ju alldeles bort, att vi icke få tala tyska mora. Men när jag tänker på all den herrlighet, hvari jag här letver, blir jag så hänryckt att jag sannerligen icke vet, hvilket af gudars ellers menniskors språk jag skall begagna för att riktigt kunna ultrycka min glädje.4 Det vattnades om munnen på Palle, då han läste detta bref. Den gyllene frukten hängde