Dagens Nyheter – 9 maj 1871, sida 1

dagar, samt vid de tillfällen, då begagnande af stor hofuniform är anbefalld, kommer all sorg att afläggas. Sjukvärdsärenden. Sundhetskollegium har beordrat pensionären i fältläkarekåren P. R. L. Lönnberg och stipendiaten i samma kår 8. G. Kinman att i egenskap af extra läkare bestrida sjukvården vid lifgardesregementenas och svea artilleriregementes beväringsmöten innevarande år. Elementärläroverket. Sökande till en kollega-tjenst vid Jakobs lägre elementarläroverk äro: extra läraren OC. W. E. Dalman; adj:n A. Th. Dahlgren; adj:n OC. Lind; v. lektor M. Höjer: adj:n G. O. Lagerström; vikarierande collega G. J. Keijser Musikaliska akademien. Under de senaste föreläsningarne ha åtskilliga vigtiga perioder afhandlats. Sedan det förr påbörjade föredraget om Mendelssohn afslutats, öfvergick talaren till den nyare stora franska operan, hvars förr omtalade äldre perioder togos till utgångspunkt. Nu betraktades Auber och särskildt hans opera Den stumma, som analyserades och hvarvid söderng folklif: och de revolutionära elementerna betecknades såsom med oöfverträffligt mästerskap behandlade ämnen. Mindre lycklig vore Auber ide tragiska momenten. Derefter omtalades Gounod och hans stora operor Faust och Romeo i utförligare exposåer. Uti båda hade tonsättaren med lika mycket snille som intelligens infört tyska elementer. I Faust betonades isynmnerhet kompositörens uppfattning af Margareta, dock saknades enhet i denna opera, emedan tonsättaren ännu icke lemnat alla konsiderationer för den moderna parisersmåken ur sigte, hvaremot YRomeo vore ett mera helgjutet verk. Sistnämda opera föranledde åtskilliga intressanta vetraktelser. Äfven Meyerbeer afhandlades utförligt med särskildt afseende på hans fyra störa franska operor; företrädesvis analyserades Hugenotterna och Afrikanskan, Derjemte förekom en framställning af M:s ungdomstid och hans studier hos Abb Vogler, äfvensom märkliga data rörande Roberts första representation, hemtade ur dåvarande opera-chefen Vårons memoirer. Derefter öfvergicks till det nyare instrumentaloch virtuosväsendet. Pianots föregångare, klaveret var redan på 1500-talet i bruk; pianot uppfanns af Schröter år 1717, men denna uppfinning förverkligades först af orgelbyggaren Silbermann omkring 40 år senare. De äldre klaveristerna och kompositörerna för detta instrument anfördes och karakteriserades nu (utom de förr omtalade Händel och S. Bach): D. Scarlatti och Em. Bach. -Dernäst betraktades Wienerskolans koryfeer: Haydn, Mozart, Beethoven, Humrnel, Ries, m. 1. Äfven Steibelt, Moscheles; Chopin, va. 1. omtalades; den senare med en särskild karakteristik. Onslow förekom företrädesvis såsom pianokompositör. Bland illustrationer må nämnas den under professor Berens ledning med mycken precision och värma gifna symfonien (A-moll) af Mendelsohn; aria af A. Thomas, förträffligt sjungen af fröken E. Bergman; baritonaria ur Alphyddan, sjungen af en särdeles lofvande solosångs-elov, hr Schiött; Meyerbeers sånger Fiskarflickan och SVårsång, föredragna af fröknarne: Brandt och Widdu, som vunno allmänt bifall, samt Onslows Emoll, sonat för 4 händer i exakt och musi