om ej kapten Amstrup oupphörligen blandat sig uti deras göromål. Kaptenen var ingen mästare i räknekonsten, och de många femtedelsskillingarne hade gjort honom alldeles yr i hufvudet, i följd hvaraf det äfven lyckats honom att till den grad förvirra underofficerarne att dessa nu i två timmar sysselsatt sig med ett arbete, som de eljest skulle ha fullbordat på en half timme, och ändå hade de icke hunnit stort längre än då de började. Uffe var slug nog att ana att kaptenen sjelf var orsaken till oredan, och han bad derför om tillåtelse att få ordna räkenskaperna endast med biträde af. underofficerarne, ty det passar ändå icke att en man, sådan som herr kapten, sysselsätter sig med slika småsaker.4 — Detta är, min själ, det första förnuftiga ord jag hört i dag, sade kaptenen; ja, jag såg straxt på ert ansigte att ni var en resonlig menniska, som man kan tala med. Gör iordning räkenskaperna, så skall jag under tiden skrifva ett par ord till min stackars hustru, som sitter deruppe i Helsingör och längtar, men som jag ej får tid tillatt taga ett ordentligt afsked utaf. Då Uffe sålunda blifvit ensam med underofficerarne, bad han dessa i korthet förklara för honom, huru räkenskaperna brukade föras, och som han var van att sysselsätta sig med sådana saker på apoteket, kunde han inom en half timme framlägga de färdiga räkenskaperna för kaptenen.