Dagens Nyheter – 8 maj 1871, sida 1

var icko van att mottaga några besök af sin brorsson. Uffe lugnade henone straxt med att ingen olycka inträffat. — Du kommer kanske bara för att helsa på mig — det var snällt af dig; var så god och sitt ned, Faster Malena tog åter sin stickstrumpa, och då Uffe icke gjorde min af att säga något, frågade hon efter en liten stunds tystnad: — Är det annars något nytt? — I morgon går jag ut i krig. Faster Malena lade stickstrumpan ifrån sig och gick med högtidliga steg fram till Uffe, satte båda armarne i sidan och yttrade derefter, i det hon mönstrade honom med blicken: — Du i krig? — I krig, svarade Uffe som ett eko. — 8e, det låter höra sig, sade faster Malena och slog händerna tillsammans så att det smällde dugtigt; det der kallar jag att tala förnuft. Hvem har ingifvit dig den idn, min gosse? — Jag tror, jag sjelf. — Du är en bra pojke, och jag har alltid sagt att om man bara läte dig göra som du gjelf vill, skulle det nog bli något utaf dig. Uffe omtalade nu för faster Malena att hans föräldrar ingenting visste om hans affärd, och att han önskade hepnes bemedling i synnerhet med afseende på öfversten. Faster Malena åtog sig med glädje detta uppdrag.