Dagens Nyheter – 5 maj 1871, sida 1

Den uppgifna anledningen är, att de be: viljade höga statsanslagen till försvarsverket icke kunna bestridas utan ökade statsinkomster. Utgifterna för försvarsverket äro temporära; de äro icke afsedda för ökadt antal trupper eller vidsträcktare öfningar af de befintliga, i hvilket fall utgifterna blefve mera permanenta, utan till anskaffando af gevär, kanoner och annan materiel samt fistningars byggande; de höra alla till extraordinarie budgeten och de borde derföre med extra medel bestridas. Finansministern förfor derför alldeles riktigt då han föreslog att dessa extra omkostnader skulle bestridas medelst lån, och lånet amorteras genom ökad bevillning. En ökad bevillning är en så kännbar beskattningsform att den afskaffas så fort sådant blir möjligt, och dess ständiga fortvaro framkallar lika oupphörligt växande anslagspropositioner och motioner. En förökning å någon indirekt bevillningstitel möter det deremot ytterlig svårighet att få nedsatt. Den fortfar i årtionden, kanske århundraden, äfven sedan det ändamål är fyldt, för hvars skuld förökningen beslöts. Den är således i det hänseendet högst vådlig. Vi erinra om ett par färska prejudikater. Vid 1863—64 års riksdag beslöts att ölra allmänna bevillningen med 50 procent, hvilket tillägg kallades vapenskatt, emedan, det inflytande beloppet skulle användas till anskaffande af tidsenliga gevär. Vapenskatten skulle utgå i 2 år. Redan efter 1 år afskaffades den. Den förhöjning i införseltullen å kaffe, socker och te som beslöts vid 1867 eller 68 års riksdag i anseende till då befintliga statsbrist, qvarstår deremot än i dag, och det har icke ens på allvar väckts fråga om att afskaffa densamma. Alldeles enahanda skall utom allt tvifvel förhållandet blifva med förhöjningen i stämpelskatten om den nu beslutes, hvaremot en säkert skulle inom några år falla för det missnöje, en sådan beskattning väcker. Hvad som i all synnerhet är egnadt att väcka obelåtenhet med bevillningsutskottets betänkande är förslaget att med stämpelskatt belägga alla inrikes vexlar samt skuldebref af hvad slag som helst, accepterade räkningar äfvensom despositionsbevis å belopp öfver 100 tdr. Då utskottet i afseende härå åberopar Frankrikes exempel, der detta slags beskattningsform inbringar ett mycket stort belopp, bör upplysas att just den tunga beskattningen är en af de aldra väsentligaste anledhingarne till det ständiga missnöjet och oroligheterna der i landet.