Dagens Nyheter – 3 maj 1871, sida 2

CAO JR — Åh, låt det nu vara som det är! -— Ja, må sko. Nu gå vi... Hör på, det faller mig något in: kanske jag under vägen bör gå in till Prahl och köpa en slät guldring? Det skulle vara så betydelsefullt, om jag på en gång öfverlemnade en ring och ett bref. — Det är ändå bäst att dröja med ringen så länge, menade Uffe. — Som du vill... Jag kommer upp till dig på apoteket; farväl! Uffe drog en djup suck: nu gick hans öde ut genom dörren. Palle vandrade med raska steg, han var till och med nog mycket herre öfver sig sjelf att gå förbi ett par goda vänner, utan att fråga dem efter nyheter; ty han var medveten om sin vigtighet såsom postillon damour, han visste att en sådan icke bör stanna eller hvila, förrän han här fullgjort sitt ärende. Uffe begaf sig kort derefter till sitt apotek. Hans principal mottog honom med några förebråelser för det han kom-så sent. — Ni har nu också fått frihetsfeber, liksom alla andra, sade han; men det kan jag underrätta er om, att ni uträttar ingenting, om ni än skrifver aldrig så många artiklar i Skandinaviens Morgenrödet. Uffe gick stillatigande till sitt arbete. Han tittade flera gånger ut genom fönstret, för att se om inte Palle vore i antågande, och han undrade öfver att denne kunde behöfva så