Dagens Nyheter – 3 maj 1871, sida 1

a On nn Om utarrenderingen af Stora varfvet i Stockholm. Till redaktionen ef Dagens Nyheter! Allmänheten har redan genom Eder tidning fått underrättelse derom, att drätselnämnden ingått till hrr stadsfullmäktige med en tillstyrkan, att det s. k. Stora varfvet å Södermalm, som den 1 juni år 1781 å stadens vägnar uppläts på 90 år till grosshandlarne Georg Seton och David Schinkel, och hvarå arrendetiden tager slut den 1 nästinstundande juni, måtte från denna dag upplåtas ånyo på 30 år åt de nuvarande intressenterne, hvilkas representant är hr W. Lindberg, mot en årlig hyra af 6,000 rdr. Den förberedande behandlingen af denna fråga, som skall förekomma hos stadsfullmäktige den 5 dennes, företer åtskilliga märkliga omständigheter, hvilka torde förtjena att före afgörandet läggas under allmänhetens ögon. Den första omständigheten är, att ehuru detta ärende legat hos drätselnämnden nära ett år, eller sedan den 25 maj 1870, har nämnden först den 22 mars detta år inkommit med sin hemställan derom till hrr stadsfullmäkfige. Ärendet måste då remitteras till beredningsutskottet. Detta utskott har afgifvit sitt utlåtande den 20 april, och nu förekommer ärendet till afgörande först tre veckor innan arrendetiden utlupit. Den andra omständigheten är, att ehuru det länge visat sig såsom ett allmänt kändt behof för en stor del Södermalmsboer, att genom upplåtande af något stycke af varfstomten närmast intill Tegelvikshamnen erhålla ett vidgadt utrymme för denna hamn, som för närvarande ej har mer än 60 alnars strand, och der derför en svår trängsel under hela skeppningstiden är rådande; hvarpå äfven uppmärksamhet redan en gång förut blifvit fästad genom Eder tidning, så har drätselnämnden icke haft ett ord att söga om denna sak, ehuru den för sjötrafiken i en del af hufvudstaden är af stor vigt, med afseende på den brist på lossningsoch lastningsplats som råder på Södermalm ända ifrån den s, k. Stadsgårdshamnen utefter sträckan af de södra bergen. Den tredje omständigheten, lika anmärkningsvärd som de två föregående, är, att ehuru det gamla kontraktet innehåller, att om magistraten vid arrendetidens slut skulle öfverlåta varfvet till någon annan, dåvarande intressenter skulle ega förmånsrätt dertill, enär de ingingo i lika vilkor som af andra erbjödes, så har genom någon händelse, som nästan ser ut som en tanke, drätselnämnden icke ansett sig ens förbunden att försöka huruvida något högre arrende för staden skulle kunna erhållas, än det ofvannämnda af 6,000 rdr.årligen; och beredningsutskottet, deri hr Lindberg sjelf är ledamot och öfvervarit ärendets handläggning, har försvarat detta behandlingssätt genom ett resonnemang som skall utvisa att det nu gjorda förslaget är till stadens fördel, emedan, säger utskottet, det kunde inträffa, att icke något anbudinkommer, ett fall, som icke kan synas osannolikt, då något anbud ännu icke afhörts (märk väl att ingen annons varit synlig om ledigheten), Coaktadt, menar utskottet, det ibland Sfackmännen varit allmänt kändt, att tiden tför det nuvarande aftalets bestånd tilländalöper under detta år. Vid sådant förhållande synes det löna