Dagens Nyheter – 3 maj 1871, sida 1

oo SSR oo lång tid på vägen. Slutligen såg hån honom med raska steg vika om hörnet; Uffe drog sig genast ett par steg tillbaka in i rummet ; han vågade ej se sitt öde i ansigtet. Nu inträdde Palle; såsom gammal bekant öppnade han luckan på disken och gick in till Uffe, hvilken han förde med sig till en vrå, samt sade med låg röst: — Se så, min vän, nu har jag fått dig lyckligt och väl förlofvad. — Fick du mottaga hennes svar? frågade Uffe med våldsamt klappande hjerta. — Så taktlös var jag verkligen ieke. Du kan väl begripa att jag inte stod som en annan betjent och väntade på svar. Så mycken finkänsla har jag då, att jag inte ställer mig och begapar en ung flicka, medan hon läser ett fcieribref. — Tog hon sjelf emot det? -— Ja, nuturligtvis. En sådan tölp är jag inte heller att jag lemnar ett frieribref i tredje mans hand. Jag fick också : vänta en halftimma, och Sambo upplyste mig om att jag kom mycket olägligt för hans unga fröken, Men jag yrkade med mycken bestämdhet att han blott skulle laga att jag finge tala vid henne. Ändtligen kom hon då uti en ljus morgontoalett. Hon var riktigt täck, må du tro. Jag lemnade henne brefvet, hon rodnade ända upp öfver öronen och frågade, från hvem det var; det står inuti, från hvem det är, svarade jag, och så gick jag min väg.