Dagens Nyheter – 2 maj 1871, sida 1

— OLU — öra: SIA till nu, Niels! och drog derpå kaptenen med sig ut. Dörren tillslöts efter dem, Uffe var ensam med Inez. Han samlade allt sitt mod, och det var nu hans mening att genast slå tillt; hen tog en stol och satte sig bredvid Inez, som börjat med ett handarbete, men innan han ännu hunnit säga ett ord, steg Inez upp och sade: — Jag tycker, det har blifvit kallt härvinne; skola vi inte hellre sätta oss hos de andra i pappas rum? Uffe skulle måhända ännu ha kunnat slå sitt slag, om han ögonblickligen och utan vidare inledning kastat sig hufvudstupa ini ett frieri; men hade han i allmänhet svårt för att finna rätta ordet i rätta stunden, så yar det honom i detta kritiska ögonblick alldeles omöjligt. Inez var allaredan borta vid dörren, medan han fortfarande stod likasom fastnaglad vid bordet. — Ni vill väl inte stanua här ensam, sade Inez. Uffe syarade icke; med mnedböjdt hufvud gick han långsamt öfver golfyet. Inez gick förut, för att visa vägen, Uffe följde stilla och tyst efter henne; det såg ut som hade den, hvilken skulle slå: tillt, sjelf blifvit slagen. Palle gjorde stora ögon, då han såg dem komma in, han nalkades Uffe och hviskade harmsoen i hans öra: