Dagens Nyheter – 2 maj 1871, sida 1

I riksdagens ellofte timma har konstitutionsutskottet inkommit till kamrarne med ett förslag till ny tryckfrihetslag, hvars lydelse denna tidnings liswe kunnat inhemta af gårdagsnumret. Det väcker någon förundran att ett utskott, son ingalunda är öfveransträngdt af göromål, icke förrän nu framlagt ett betänkande at så stor vigt. Det hade väl tålt vid att det framkommit under en tidigare period af riksdagen, så att förslaget kunnat hinna diskuteras af pressen och begrundas af riksdagsminnen. Numera, då det kommit midt upp i strömmen af militärfrågor, jernvägsfrågor, fattigvårdsfrågor 0. s. v., som upptaga all tid, blir det hardt nära omöjligt att egna tillbörlig uppmärksamhet åt förslaget. Så mycket är dock lätt sedt, att det eger förtjensten af att vilja befria från en mängd ! olämpliga och föråldrade ordningsföreskrifter, m. m, Men å andra sidan vill det synas som skulle konstitutionsutskottet ha alltför raskt velat bringa pressen mera än hittills under den allmänna strafflagens våld, och det är sannerligen icke lätt att i hast se hvarthän sådant skullo komma att Ieda. Utskottet har trott sig finna en lycklig lösning af den kinkiga ansvarsfrågan, då det föreslagit att ytterst öfverlemna åt juryn att pröfva hvem som är rätt ansvarig (utgifvare) eller författare af tidningar och böcker samt att stadga fängelsestraff å den som falskeligen såsom sådan uppträder, hvarjemte det skulle åläggas boktryckaren att kontrollera hvem som är rätte utgifvare eller författare. Kan han det ej, så skulle han tagas för hufvudet. Det kan icke vara något tvifvel om att härigenom ewt nytt falskt ansvaringsskap skall uppkomma. En tidningsutgifvare som vill undandraga sig låga ansvar behöfver endast låta någon lös person anmäla sig till boktryckerirörelses idkande, liksom nu till tidningsutgifvande. Den som kan låta en sådan legodräng komma på fästning såsom utgifvare, lärer väl icke draga mera i betänkande att låta honom ådömas straff såsom boktryckare. Förslaget att låta juryn väljas af de vid kommunalval röstberättigade tro vi icke lemna tillbörlig garanti för den demokratiska-pressen, emedan det lägger alltför stor makt i händerna på rikedomen. Deremot skulle detta vals öfverlemnande åt de politiskt röstberättigade icke vara olämpligt;