Dagens Nyheter – 28 april 1871, sida 1

EA RE SEELE EERO KOR tröttnat under nu beskrifna många vidrigheter som extra ordinarie och ordinarie i första graden, erhåller vidare fortkomst och befordras till andra gradens tjenst, hvilken nästan aldrig erhålles förr än efter 6 å 10 år från den tid första ordinarie befattningen erhållits och i allmänhet utgör gränsen för befordran. När emellertid denna befordran till andra gradens tjenst ernås, är mannen 40 å 45 år, och nu först har han, efter 20 å 25 års ojemt och slött arbete, erhållit en verksamhet, som kan sysselsätta en man, och inkomster, hvarpå han möjligen skulle kunnat subsistera med familj, dexest han ej vore fördjupad i skulder; — men nu äro i alla fall, med vissa färre undantag, både kunskaperna nära förgätna och verksamhetshågen i väsentlig mån bruten. På nu i korthet beskrifvet sätt har upp fostran af tjenstemän i sjelfva hufvudstadens embetsverk fortgått 30-å 40 år, emedan åtminstone under så lång tid öfversvämningen af extra ordinarier obehindradt fortfarit — och deri ligger grundfelet i detta uppfostringsväsende — ett fel desto större som det står i den mest afgjorda kontrast till den utväg staten genom skolor och universitetsbildning beredt gina blifvande tjenare att inhemta teoretiska kunskaper. — Som sagdt är, de flesta extra tjenstemän spilla under närvarande förhållanden sina kunskaper och många af sina bästa år under kampen med triviala göromål, sysslolöshet och ekonomiska bekymmer. — Hvad denna sistnämnda omständighet vidkommer bör man erinra sig, att endast ett ringare antal personer med förmögenhet väljer den långsamma embetsmannabanan, och att det ojemförligt största antalet unga män, som söka anställning i embetsväg, äro medellöst folk. Säkerligen väntar man, att icke blott klander af 0 vanberörda förhållande bör framställas, utan iäfven att någon anvisning skall ske om sättet att förbättra detsamma. Som början till en förbättring må derför föreslås ctt medel, bestående helt enkelt deri, att blott så stort antal extra ordinarier anställas i cmbetsverken, att dessa vid inträffinde ledigheter kunna upprätthållas, genom hvilken förändring detta antal extra skulle kunna drägligt både sysselsättas och vedergällas för sitt arbete. — För längre tid tillbaka hafva redan andra stater vidtagit en dylik anordning i sina centrala embetsverk. Af en liknande förändring äfven i vårt land eller en reducering af extra ordinariernas antal skulle snart den goda följden visa sig, att ordentlig verksamhet erhölles för den unge extra tjenstemannen, och dessutom skulle befordran till första tjensten utan tvifvel kunna vinnas inom ungefär hälften kortare tid, än för närvarande under trängseln med den stora massan af kamrater är fallet. Måhända någon invänder, att extra ordinariernas antal nog småningom kommer att inskränkas gerom den för några år sedan stadgade skärpningen af embetsexamina, Dervid bör dock erinras, att denna skärpning i allmänhet taget torde vara mera skenbar än verklig, då man nemligen ihågkommer, dels att numera erfordras endast afgångsexamen från högre elementarläroverken för inträde i fera embetsverk och erhållande af många befattningar, för hvilket ändamål likväl kameralexamen förut var stadgad, och dels att antalet af dem