Dagens Nyheter – 28 april 1871, sida 1

— 4030 — humör, sade hon, jag tyckte att allt var dystert och tråkigt, men i dag är hela sorgen borts blåst. -— Hvarför var ni vid så dåligt humöri går? — Åh! det vet jag inte riktigt; sådant der kommer af sig sjelf. Men — kanske härrörde det också deraf, tillade hon, i det hon rodnade smått, att det var någon som jag väntat hela veckan, men som icke heller i går syntes till, och deröfver blef jag ledsen. Uffes tankar voro straxt hos löjtnant Zimmerthal, men i nästa ögonblick föll det honom is att det kunde likaväl vara han sjelf, eftersom han under sista veckan icke varit hos kaptenens, och då blef han utomordentligt glad. Han försökte emellertid anställa ett litet förhör, för att komma till visshet rörande denna sak. — Hade han lofvat komma? frågade han. — Han? Hvem-:-har sagt er att det var en herre? sade Inez i det hon rodnade ännu starkare än förr; det kunde ju lika gerna vara en af mina vävjnnor — men låt oss nu inte tala mera derom, annars blir jag vid dåligt lynne igen. Och hon smuttade.på vinglaset, för att undvika Uffes blick, som forskande hvilade på henne. Uffe kunde ej låta bli att grubbla öfver, om det var han eller Zimmerthal, som Inez hade väntat. på, ty han var säker om att det icke var någon af väninnorna,