Dagens Nyheter – 26 april 1871, sida 2

TYG AWA, VANVAr FTP AD d (rå — Riksdags-Nyhoter, Båda kamrarne, sm i går hade endast för middagssammantriden, behandlade derunder lagutskottets utlåtande i anledning at k. m:ts proposition om antagande af-en författning rörande lappatne i de förenade rikena Sverige och Norge. Utskottet hade tillstyrkt bifall till regeringens lagförslag, med undantag af 28 2, hvilken utskottet gifvit en förändrad lydelse. Utskottets formulering af denna 2 hade följande 1ydelse? Denna förordning träder i kraft under vilkor, att enahanda stadgande meddelas i Norge, och då från den dag, konungen för båda rikena bestämmer, Den förblifver gällande till dess tolf månader förflutit från den dag, då dess bestämmelser blifvit från någotdera rikets sida uppsägda, hvilket dock :ej må ske förr än fyr år efter förördningens trädande i kraft. Skulle, ihori toll inänader efter det tippsägning skett, andra ömsesi diga stadganden i detta ämne icke blifvit inom båda rikena antagna, skall första bihanget. eller kodicillen till Gränsetraktaten af 7lis oktober 1751, som medan denna förordning är gällande blifver utan verkan, åter träda i kraft. g . Lagutskottet hade dock varit långt ifrån enigt angående tillstyrkandöt af bifall till den nya författningen. Åf första kammarens ledamöter hade 4 och af andra kammarens äfvenledes 4 deremot afgifvit reservationer. Endast hrr Carln och Sparre hade dock motiverat ett afslag för det närvarande, till dess lappgränserna såväl i Sverige som i Norge blifvit bestämda, hvarimed man nu vore sysselsatt: detta afslag var sålunda liktydigt med ett uppskof. På yrkande af hr von Gegerfelt föredrog första kammaren lagutskottets betänkande punktvis; dock medgafs talarne rätt att under diskussionen yttra sig öfver somliga paragrafer. Diskussionen rörde sig hufvudsakligasti denna kammare om sista punkten: Lapp, som vill, på sätt här nedan tillåtes, med sina renar flytta fram och tillbaka mellan Sverige och Norge, skall vara antingen svensk eler norsk undersåte, För bifall yttrade sig hrr de Geer, blaad hvilkens argumeiter var, ätt man börde antaga förslaget, emedan Norge visat. ett tillmötesgående som en annan gång kanske icke stode till buds, Beckman, von Sydow, H. Wachtmeister, G. af Ugglas, Bergman, von Gegerfelt, Nordenfalk och statsrådet Berg. Hr Nordström hade många invändningar att göra mot förslaget, hufvudsakligast ihvad som rörde distriktsindelningen och den s. k. gemensamhetsansvarigheten, .samt anmärkte, att det tycktes som om hvarenda punkt i k. mits förslag dikterats af. norrmännen och i deras lands ensidiga intresse. Yrkade afslag, hvari instämde hr von Koch (återtog dock sedan detta sitt yrkande), Hasselrot, J. O. Mörner, hvilken anförde, såsom skäl för sitt yrkande på afslag, att norska storthinget uppskjutit frågan om lapparne, Widen, Berg och C. A. Raabd, En särskild episod under denna diskussion förtjerar framhållas. Framemot middagstiden började kammarens ledamöter, såsom ofta är fallet, föra ett stim, mot hvilket de då och då förekommande förtroliga colloquierna mellan landtmännen i andra kammaren endast äro att betrakta som ett sakta sus. Detta steg till sin höjd under hr Bergs föredrag, och det var kaappast möjligt att uppfatta ett ord af hvad denne talare yttrade. Efter honom uppsteg hr Nordström på platformen nedanför talmansbordet och yttrade, att af denna kammares medlemmar, hvilka egnat nästan två hela dygn odeladt åt den för mången af dem personligt fördelaktiga frågan om stadsunderstöd till enskilda jernvägar, vere det ej för mycket begärdt, att: de en stund uppmärksamt egnade sig åt behandlingen af en fråga, genom hvilken dock skulle afgöras en hel folkstams vara eller icke-vara. En djup tystnad inträdde genast. Såväl denna punkt som de 7 följande godkändes utan votering. I andra kammaren, der man icke debatterade författningsförslaget paragrafvis, utan uttalade sig om detsamma i klump, var det hrr Rutberg, Almqvist, Carlen, Sparre, Bexelwus, Östman, Hjelm och Åstrand, som uppträdde mot förslaget och yrkade, att riksdagen ej skulle för närvarande bifalla k. m:ts propositiop. De ville hafva ett uppskof med beslutet för att få frågan vidare utredd och för öfrigt på de grunder, som hr Carlen i sin rere