Dagens Nyheter – 26 april 1871, sida 2

vigten af att få förhållandena ordnade mellan laPpathe och den svenska samt norska bofasta befolkningen. Den ovilja, som efterhand uppstått. mellan dem, vore högst bekläglig, hvadan det vore nödvändigt för begge att få klart för sig hvarandras rättigheter och skyldigheter. De visade, hvilka stora skyldigheter blifvit lapparte jålagda och att de således äfven böra få några rättigheter. Så bland annav hafva de obestridligen rätt att begagna vissa marker, och sathhället mäste. sc till att nybyggarne icke, såsom hittills, örättmätigt inskränka denha deras rätt, så att lappen vVio återkomsten från någon af sina vandringar fÄniner föken Uppstiga från frimmlintats skör: stenar på den mark, som Lat hittills ansett vara sin egendom. Det måste finnas reciprocitet i lagstittoingen, och lika väl som den solidariska -ansvarigbeten råder för lapparne, pin ön rok gör Skada på ennybyggares jord, så bör samma skyldighet åläggas ett nybyggarösamhälle, om en dess medlem genom sina hundar eller ett skott dödar en ren och det ej kan bevisas, hvem som gjort det. Så är dock nu icke förhållandet, och just derför att det nya lagförslaget hvarken i detta eller i en mängd ahdrä afseönden innehåller några stad: ganden till skydd för lapparne, utan Endast för nybyggarne, bör det förkastas. Utom justitiestatsministern, hr Adlercreutz uppträdde till förmån för det k. förslaget hrr Kolmodin, Ribbing och Hedin med den ändring, soi lagutskottet gjört: Den förstnämde anmärkte, huru förslaget ej vore ett för tills fället hopkommet arbete, utan resultatet af ett fjerdedels århundrades undersökningar, utom att det varit föremål för granskning af två fomitder af de mest sakkunniga män, som de egge regeringarna, den ävenska och den, nor ska, kunnat påfinna, samt för öfverläggningat mellan de begge regeringarna. Man borde derföre icke lättsinnigt kasta från sig förslaet, helst det i sådant fall antagligen, ej mer gömmer tillbaka på riksdagens bord. Mad bor.12 äfven påminna sig, att vi ej ega fullkowiie frihet att: röra oss i denna lagstiftnings råga, emedan det äfven och hufyvudsakligen gäller våra lappars förhållanden till den norska befolkningen. Man borde således: endast taga 1 öfvervägande, huruvida det nu föreslagna vore bättre än hvad som för närvarande är gällande lag, och att detta vore förkhålländet sökte talaren visa genom ånförakdö af åtskilliga nya bestämmelser, hyaribland han särskildt fäste sig vid demvom den svenska lappens likställighet med den norska samt derom, att renvägar ej vidare skulle få stängas: De öfriga på samma sida stående talarne funno det fördelaktigast att nu taga hvad som bjudes och hvad som kan fås, hvilkot en znnan gång: ej vore möjligt att erhållas Hr Kolmodin sökte visa att vi på sidan om unionsfördraget kunna, såsom hittills ock skett, reglera våra lappars förhållanden; Hr Hedin anmärkte särskildt, att den 1751 års kodivill; som hufvudsakligen bestämmer den svenska lappens förhållande i Norge, är af beskaffenhet att vär som helst kunna uppsägas af norska regeringen, ett påstående, som dock på det kraftigaste bestreds af: hr Carl6n. : För öfrigt framhölls nödvändigheten att göra något för att häfva de nuvarande svårigheterna, om man också icke kan få en lag, som skulle tillfredsställa alla. Hr Hedin betonade också att det här icke gällde civilisationens förhållande till barbariet, då vanligen hvilka medel scm helst äro tillåtliga, utan lapparne äre etb civiliseradt folk; tillhörande samma kyrka som öfriga svenskar. : Vore det nu framlagda förslaget ett utsträckt blottadt svärd mot lapparne, skulle tal. ej yttra ett ord till dess försvar; så vore emellertid icke förhållandet. Förs slaget måste förordas hufvudsakligen för lappens egen skull, emedan denne nödvändigt måste komma att under nu gällande lagbestämmelser ligga under i striden mot nybyggarne — och den stora strömmen af nybyg gare kan ej hämmas genom någon kodicill; de komma att beröfva lappen det ena stycket af hans land efter det andra, så framt det nya förslaget ej blefve antaget. Detta förslag be: rörde för öfrigt hufvudsakligen icke ordnandet af förhållandena mellan den svenska lappen och den svenska nybyggaren, utan borde dessa förhållanden ordnas af de svenska myndigheterna ensamma. Deåen mycket klzndrade solidariska ansvarigheten vore här ni:-dlvändig, hvilket lapparne sjelfva erkänt. lielt annat vore det med nybyggarne, emedan det bland dem borde vara lätt. att taga reda på den, som begått en förbrytelse. Det k.förslaget blef emellertid för närvarande afslaget med 78 röster mot 62 och har