ee, SOV -— i den största oro ooh spänning; han vågade ej fråga Palle, huru det gick med hans artikel, och Palle talade ej derom. Hvarje morgon, när Uffe kom på apoteket, skyndade han sig att taga Skandinaviens Morgenröde, som han annars aldrig brukade bry sig om, och lade den straxt derefter ifrån sig, så snart han funnit sig sviken i sin förväntan. Så gingo fem dagar — sex — ja, sju — Nu har Klemmesen förmodligen kasserat den, tänkte Uffe, och det gjorde honom i själ och hjerta ondt att allt det goda och förträffliga, han hade skrifvit, skulle för alltid bli oläst af verlden. Den åttonde dagen fattade han tidningen helt mekaniskt, af gammal vana blott — åh! — det var som hade han fått ett stygn i hjertat — der stod ju med stora bokstäfver Uffe Hjelm nederst på tredje spalten. Uffe måste dricka ett glas vatten, innan han blef riktigt herre öfver sig sjelf. Nu skulle ju hans namn gå ut öfver hela Danmark, och äfven öfver Norge och Sverige, och alla skulle fråga: hvem är denne Uffe Hjelm?4 Uffe tog sig för pannan; det är så besynnerligt när man plötsligt och på en gång blir en namnkunnig: man. Nu började Uffe läsa artikeln4 han intogs bokstafligen af respekt för hvad han sjelf skrifvit, det såg så förnämt ut nu när det presenterade sig i tryck. Början kände Uffe väl igen,.det var något om deftande bokskogar, bördiga åkrar, hafsblå vatten, här och der