al — — Det ser illa ut, mycket illa ut derborta i hertigdömena. De vilja ovilkorligen skiljas från oss, och Preussen vill hjelpa dem, ifall vi göra motstånd. Så är det då förbi med gamla Danmark! Och herr Jersbek tog sig en pris snus samt upprepade derefter: — Ja, nu är det förbi med gamla Danmark. Och så läste Herr Jersbeek vidare i bladet. Uffe blef högeligen förvånad öfver detta herr Jersbeks yttrande. Hade en annan menniska sagt något dylikt, skulle det kanske icke gjort synnerligt intryck på honom, men att herr Jersbek sade det, herr Jersbak, som aldrig i verlden öppnat sin mun om politik, det syntes Uffe vara ett lika stort järtecken, som om: det gamla ekskåpet plötsligt hade upplåtit sin dörr och uttalat ett ihåligt ve, ve tibi Danimarce! Uffe kände sig häftigt uppskakad; han hade visserligen tänkt sig att Danmark en gång skulle gå under, eftersom han tänkte att hela verlden skulle gå under, men : att han sjelf möjligtvis skulle upplefva Danmarks undergång, sjelf skulle få höra menniskor säga: ja, det var på den tiden då Danmark ännu existerade!4 det hade han aldrig tänkt på. Han intog sin vanliga plats, men det var honom omöjligt att samla sina tankar och börja göra någon nytta. — Palle har rätt, sade han till sig sjelf, nu