Dagens Nyheter – 25 april 1871, sida 2

— IV de måtte lära sig en annan gång bättre taga vara på en ung flickas goda namn och rykte, men det kommer sig nu deraf att jag är ett sådant dumt nöt, som låter hvar och en göra med mig huru han vill, utan att jag ens knyter näfven åt honom, sade Uffe till sig sjelf. Men hvad som förorsakade honom ännu större oro, det var underrättelsen om att Inez skullo vara förlofvad, hvilken var alldeles oväntad för honom — ja, Uffe kunde ej annat än anso detta för en omöjlighet. Han beslöt att go sig till tåls till aftonen kom; då skulle han fråga sin trogne vän och rådgifvare, Palle Löve; denne skulle nog kunna upplysa honom, ty han visste ju allt hvad som försiggick i staden. Det blef en lång dag för Uffe, många gånger såg han upp på det stora vägguret, men visaren skred framåt med en jemn långsamhet, som blef allt odrägligare för Uffe. Och på eftermiddagen fick han mycket att göra, så att han först klockan 9 kunde komma från apoteket. Han träffade Palle i dennes rum, sysselsatt med att kläda sig for att gå bort på en bjudning. — Men du kan gerna stanna hos mig en stund ändå, ty det är tråkigt folk jag väntar att träffa på bjudningen, så att om jag kommer dit klockan 11 är det tids nog. Uffe satte sig i soffan och sade intet. Äfven Palle teg en stund mot sin vana, ty han kom