Dagens Nyheter – 25 april 1871, sida 2

Article Image
Riksdags-Nyheter. Jernvägsfrågorna. Andra kammaren började i går kl. 10 f. m. behandlingen af jernvägsbetänkandet. Först uppstod en half timmas diskussion om föredragningssättet, emedan hr Ljunggren, understödd af hrr Ehrenborg, Carlen och Gumelius, föreslog att anslaget till Östra stambanan först skulle diskuteras. Utskottet hade ställt frågan om Norra stambanan först, men häremot -invände ofsannämnde talare, att om östra stambanan ingen meningsskiljaktighet förefanns, då deremot tankarna voro delade angående iämpligheten deraf om staten pör bygga nnrra banan och om riktningen öfver Sala är den ändamålsenligaste. Om denna bana vore sålunda att vänta en het strid, hvarför det vore klokast att — först lugna östgötarne, tänkte man, ehuru detta icke utsades. De norrländska representanterna hrr Nils Larson, Asker och Lithner, hvilka anade ugglor i mossen och i detta förslag sågo en intrig, protesterade deremot, och denna tvist kunde icke slitas utan genom -votering, hvarvid de senast uppräknade talarne segrade med en majoritet af 106 röster mot 63. : Härefter föredrogs första punkten, hvari, statsutskottet hemställer, att för 1872 beviljas 1,500,000 rdr till fortsättande af arbetena å Norra stambanan från Upsala till Sala och vidare öfver Bolandet, Brovallen och Krylbo till Storvik. Chefen för civildepartementet hr statsrådet Bergström öppnade debatten med att angifva de skäl, som bestämt regeringen att beräkna den årliga kapitalbildningen i landet till 5 millioner rdr, utan att landets näringar derigenom törsättas i något trångmål, samt att bestämma den summa, som årligen borde användas till jernvägsbyggnader, till samma belopp. Dessutom fäste talaren uppmärksamheten på fördelarne af att byggnadsarbetet forcerades så mycket tillgångarne utan olägenhet medgåfve, emedan vi nu ha tillgång på vane arbetare, hvartill kommer att priset på jernvägsskenor nu är särdeles billigt Talaren önskade att regeringens förslag måtte bli antaget, och skulle han välja mellan utskottets föreslagna 4,300,000 rdr eller den af en reservant förordade summantilljernvägsbyggnader af 5,500,000 rdr, så föredroge han den senare. Den strid, som under förmiddagen sedan utkämpades, gällde dock icke valet mellan regeringens förslag och utskottets, utan om norra stambanans fortsatta byggande från Upsala skulle uppskjutas 5 månader till dess det visat sig huruvida de två bolag, som nu bil dat sig för att bygga hvar sin bana norrut, till den I oktober å dem påbörjat arbetet eller ej. Om dessa bolag bygga en bana från Upsala till Margretehill och från Thureberg till Sevalla, så vore det väl den största misshushållning med statens medel att bortkasta 10 millioner på en stambana mellan dessa båda privata banor — en stambana, som icke kunde få några utgreningar, som icke berörde någon bergslag, som icke ens utan konkurrens kunde bära sig och som förlängde vägen mellan hufvudstaden och Norrland med en tredjedel utöfver Margretehill-banan. En tråga som i sammanhang med derna åsigt måste skärskådas var förra riksdagens beslut, att staten skall bygga en stambana öfver Sala, för hvilket ändamål 1 million rdr redan blifvit anvisad. Flera exempel anfördes derpå att riksdagen upphäft föregående beslut, då man funnit sådant med landets bästa förenligt, utan attriksdagens värdighet derigenom på något sätt ansetts förringad. Senast har ju riksdagen i år beslutit att de båda sjövapnen åter skola sammanslås, ehuru riksdagen för icke länge sedan beslöt deras särskiljande. Förra riksdagens beslut har dessutom ännu icke föranledt några åtgärder, hvarken från statens eller från enskildas sida, genom hvilka ett frångående af beslutet kunde vålla någon skada. Ja, man kunde ifrågagätta huruvida ett beslut vore fattadt, då regeringen ännu icke sanktionerat detsamma; och hr Hedin frågade rent ut, om det vore skäl att fortsätta med en dumhet, då regeringen lemnat vägen öppen till återgång? På denna sida uppträdde under förmiddagen hir Ljunggren, Tamm, Hedin, Gumcelius, Kinmanson och Sparre. För vidhållande af förra riksdagens beslut och för beviljandet af det belopp, som utskottet

25 april 1871, sida 2

Thumbnail