Dagens Nyheter – 25 april 1871, sida 1

denna kamrmares mera bestämda och för jemkningar mindre lämpliga beståndsdelar; af första kammaren deremot under iakttagande af alla de med kammarens och regeringens ömsesidiga värdighet öfverensstämmande former. Dock förefaller det, som skulle första kammarens beslut vid detta tillfälle ha en anstrykning af denna milda ironi, hvilken i den högre societeten ej sällan begagnas, då man på ett lämpligt sätt vill komma fram med obehagliga sanningar. Kammaren antager visserligen beväringslagen, men beder på samma gång k. m:t i nåder öfverväga huruvida icke den betydliga beväringsstyrkan kunde kräfva en annan stam samt huruvida icke rustoch rotehållarnes anspråk ändock kunna förtjena rågot afseende när deras börda ökas. Det synes oss nästan som skulle i dessa lena och ödmjuka ord ligga liksom en liten undran öfver att k. m:t kunnat förbise nödviändigheten af det ena och det andra. Det är högst sannolikt att första kammarens beslut i sjelfva verket gått vederbörande djupare till sinnes än den andras. Äfven du, min Brutus! heter det, och detta uttryck kan med fullt skäl af regeringen i närvarande stund tillämpas på första kammaren. Man hade aldrig synnerligen starkt räknat på majoritet i andra kammaren. Hvad der inträffat, hade man väntat, om än möjligen med någon modifikation som skulle tillväg gabringas af den 8. k. frö villiga räddningskåren, i spetsen för hyilken stodo hrr Åstrand och Kallstenius. . Men att första kammaren skulle förhålla sig så som den gjorde, det var man icke beredd på. Der åtminstone hade man varit öfvertygad att det sekelgamla indelningsverket skulle varit rotfästadt; der åtminstone hade man trott att kungl. maj:te förslag skulle vinna ett obetingadt bifall. Man hade gjort sig så säker derpå, att regeringens ledamöter snart sagdt uteslutande uppehöllo sig i andra kammaren och lemnade den första vind för våg. Så mycket obehagligare måste dess desappointement ha varit, när den fann att obetingadt bifall till dess förslag der ej ens kom under votering; der röstades nemligen endast mellan general Björnstjernas förslag, hvilket var ordagrant lika med det som antogs, endast med undantag af strofen om rustoch rotchållare; hr Ehrenheims förslag, hvilket blef antaget; och reservanternas förslag, hvilket innehöll bestämda grundskott mot indelningsverket och hvilket, såsom ofvan nämndes, erhöll den högst betydliga minoriteten af 54 röster bland 118 röstande. Hade det endast varit andra kammaren som visat sig bångstyrig, så skulle det ju ha gifvits en möjlighet; att på melodien af de oefterrättliga bönderna, taburettshungriga ledare; m. fl. kända fraser ställa till en tidningsagitation för att rädda det kära indelningsverket och under dess lysande auspicier väpna oss till tänderna. Deremot, att på sådant sätt behandla regeringens eget skötebarn, den hittills så lätthandterliga första kammaren, det faller sig icke så lätt och torde kräfva mycket betänkande innan det försökoes. Saken måtte vara mycket sjuk, då sjelfva ste hr :Bergstedt, han och ingen annan, kunde våga, under många bugningar och djupa artighetsbetygelser förstås, stiga upp och instämma i reservanternas förslag.