Dagens Nyheter – 24 april 1871, sida 2

Så var det ock med Klemmesen. Han hörde ej till dessa teoretici, som nöja sig med att blott och bart förkunna sina satser och öfverlemna åt allmänheten att, i den mån den sjelf behagar, omfatta desamma. Nej, Klemmesen förstod äfven att på helt andra sätt värfva kämpar för den heliga sak, som han gjort till sin; så snart Khan fick se en person, som han antog kunna bli ett användbart redskap vid befrämjandet af idbens seger, sparade han hvarken argumenter, böner eller löften, för att vinna honom. Derför egnade han ständigt ungdomen stor uppmärksamhet, dels emedan det är så lätt att inverka på denna, dels ock emedan det ju var ungdomen som skulle komma att styra i en nära framtid. Så här brukade Klemmesen uttrycka sig: Framtiden beror af andan hos skolgossarne. Hvad nu Uffe beträffar, hade Klemmesen förr burit agg till honom, i det han nemligen låtit sin vrede mot fadren gåi arf till sonen, Men alltifrån den dag, då Uffe tillsammans med Palle strök omkring på gatorna och ropade: tLefve konstitutionen! hade Klemmesen börjat betrakta honom med andra ögon, och sedan Uffö deltagit i slaget vid S:t Nikolai samt derefter suttit arresterad på rådhuset, hade Kleinmesen till och med börjat hysa en viss sympati för honom: en mönniska, som suttit arresicrad på rådhuset måste utan allt tvifvel kunna bli ett förträffligt verktyg i kampen för friheten. Och nu hade Klemmesen