Dagens Nyheter – 24 april 1871, sida 1

ve — Nu måste jag gå, sade Inez; vagnen har redan väntat en half timma. — Blott en enda liten dans till; låt oss sluta, likasom vi började, med en galopp, bad Uffe. — Nej, jag törs inte stanna längre; detär väl ändå ej sista gången vi dansat galopp med hvarandra. Farväl och tack för i afton! Ni har varit en utmärkt kavaljer. Inez räckte Uffe handen till afsked, han behöll den ett ögonblick i sin, derpå drog hon den sakta tillbaka. Kort derefter försvunno de sista damerna. Palle föreslog de herrar, som stannat qvar, att de skulle taga plats kring det runda bordet och afsluta nattens nöje med ett litet nachspiel vid bålen, hvartill man också var villig. Men Uffe kände ingen lust härför, ty då Inez hade gått, var det, som om han på en gång fått ögonen öppna för huru otrefiigt allt omkring honom numera såg ut. Han tog derför hastigt afsked och skyndade sig upp i sin kammare. Här stod han en lång stund vid det öppna fönstret och stirrade på den frusna kanalen och de tysta gatorna. Den stora staden sof — han hörde icke ett enda ljud — men öfver den hyvälfde sig den dunkla natthimmelen med sina gnistrande stjernor. Uffe blickade länge upp mot stjernorna; slutligen tycktes det honom nistan, som om de rörde sig, kommo allt närmare och bildade den