Dagens Nyheter – 21 april 1871, sida 3

Hv nyneter. Skizz från riksdagen. Det heter stundom att den högtidliga och allvarsamma riksdagen föranledes att fatta beslut, som ej sakna en komisk anstrykning. Ett af de till utseendet mest lustiga i den vägen är det, hvarigenom riksdagen för sin del å statens vägnar afstått ett danaarf efter ogifta Emma Welin. Nämda Welin, som afled på Husgärdet den 4 juni 1867, håde genom testamente disponerat sin qvarlåtenskap, men testamentet var bevittnadt, utan vetskap om innehållet, af två bland testamentstagarn, hvilket gaf advokatfiskalen i kammarkollegium anledning att anföra klander mot testamentet. . En enskild motionär hade dragit frågan under pröfning af riksdagen, som afstått danaarfvet med vilkor att advokatfiskalen skall åtnjuta kuratelprovision ur boet. Under diskussionen upplystes att nämda provision utgår med en tredjedel af qvarlåtenskapen, en andel så stor, att jag ännu tviflar jag hörde rätt. Nu faller det sig emeilertid så, att Welin förordnat att boet ej skall realiseras på annat sätt, än att de olika persedlarne utdelas till namngifna personer. I det utskottsbetänkandet bifogade testamentet har till ex. 17:de punkten följande lydelse: Mina kläder få patron Anderssons barn — utom den svarta sjalen, den; blå kjorteln och den bästa sideaklädningen, angående hvilken står anmärkt: till Hilma (i all tysthet) om hon vill ha den. Gumman Welin har i sin gifmildhet äfven varit litet spetsig, ty den blå kjorteln har hon testamenterat till —Anna A.! Bland andra bortskänkta effekter förekomma äfven: en silfverslant sedan Ferdinand II; ljussaxbrickor som jag sytt och ljussaxen; hårarmbandet med guldläset;silfverslanten hvarpå står Gud mitt hopp; borsten och den lilla porslinsknappen, 0. s. v. Jag föreställer mig att advokatfiskalen i kammarkollegium icke utan mycket hufvudbry skall kunna uttaga sin beskärda andel af dessa m, fl. persedlar. Och hvad nytta skall han göra sig med dessa delar, t. ex. tredjedelen af den blåkjorteln? Och hvad glädje skola väl de återstående två tredjedelarne bereda Anna A.? Så kan ett riksdagsbeslut skämma bort en god sak! (Nerikes Alleh.) (joot bände sig I Engelholm, att en af stadens minuthandlare dog, som dylika der i staden i allmänhet pläga göra på slutet; men det är deremot icke alltid vanligt att de drunkna, hvilket den man gjorde, hvarom nu : är fråga. Han föll i den staden genomflytande ån och ändade på detta ynkeliga sätt. sitt lif. Då strängade en poetisk folkskole: lärare — en hygglig planta, nyligen uppspirad i seminariets drifhus — sin lyra, och följden blef efterstående genialiska utgjutelse öfver den omkomne: Han var så fager och så skön, I fina kläder alltid var, Men blef döder nära sjön, Som en stor olycka var. Det var, som man ville slicka Ett ljus när det bäst brivner. Nu vattnet honom öfvertäcka Och kanske ej. mer honom finner. arjehanda