Dagens Nyheter – 20 april 1871, sida 2

Ändtligen randades den stora dagen. Uffe kände sig särdeles högtidligt stämd och kunde icke riktigt förstå att allt omkring honom gick sin vanliga gång, likasom vore ingenting å färde. Torf-försäljaren utbjöd sin vara med samma långdragna rop som vanligt, och nere vid Gammelstrand såldes rödspottor och torsk, alldeles som på hvarje annan hvardag. Och på apoteket kom folk och köpte fläderte och ricin-olja — som om det nu var tid på att dricka fläderte och tin laxer-medel! På eftermiddagen aflade Uffe ett kort besök hos grosshandlarns, der då den största brådska herrskade: i hvardagsrummet stod frun och hade tillsyn öfver några raska tjenstflickor, som i flygande fläng städade rummet; hon gaf sig blott tid till att nicka åt Uffe, som gick vidare in i salen; här stod grosshandlarn och kommenderade de brådskande betjenterna så stolt och lugn som trots någon kommendörkapten på sin fregatt under pågående drabbning. De unga fröknarne visade sig icke allg; g70sshandlarn räckte Uffe två fingerspetsar, sade honom i största hast att Palle var uppe i sin kammare samt fortsatte derpå att kommendera. Uffe kände sig ännu mera beklämd vid åsynen af dessa storartade förberedelser, han ångrade biltert att han med ett sådant lättsiane inlåtit sig på ett så dumdristigt företag, som efter all sennolikhet skulle misslyckas och endast tillskynda honom smilck och skada. Med tungt hjerta styrde han sina