Dagens Nyheter – 20 april 1871, sida 1

na AE EE ora att om man med tillmötesgående menade, att regeringen skulle taga ett steg, hvilket kränkte eller rubbade bestående rättsförhållanden — hvarmed talaren naturligtvis åsyftade indelningsverkets upphäfvande — så väntade man förgäfves. Justitie statsministern betonade äpou tydligare denna tanke. Han sade att regeringen måste allvarligt inskrida, om en särskild klass, som vore starkt representerad i andra kammaren, ville tillvälla sig stora fördelar på andras bekostnad; och, utan att för tillfället yttra sig om hvad regeringens afsigt vore, måste han dock erinra, då en talare i måndags ordat om ryktet att riksdagen skulle komma att upplösas, ifall regeringens förslag fölle, samt att ett sådant steg från regeringens sida vore oklokt, han måste deremot erinra, att grundlagen tillägger regeringen rätt i sådant fall handla på egen hand utan medgifvande af den kammare, hvars upplösning det möjligen gäller. Slutligen tillade hans excellens, att k. m:t skulle med samvetsgrannhet prötva det förslag till försvar, som riksdagen kunde finna anledning att hänskjuta till hans bedömande, men ingen af konungens nuvarande rådgifvare kunde medverka till att de hufvudgrunder, hvarpå regeringens nuvarande förslag är bygdt, rubbades eller åsidosattes. Båda dessa ledamöter ställde för öfrigt till kammaren en varm uppmaning att se bort från enskilda intressen och endast tänka på fosterlandets bästa, af hvilka vackra ord intrycket dock något grumlades genom hr Abelins yttrande; att i en tid, då det endast höfdes att handla, fullgjorde icke den sin medborgerliga pligt, som endast ställde sig på klandrets ståndpunkt, vid hvilka ord br krigsministern, glömmande att medborgerlighetens pligtkänsla kan vara lika varm under olika yttringar, tydligen hade tanken fästad på den, som klandrande uppträdt mot det kungliga armåorganisationsförslaget. Ytterligare uppträdde för återremiss hrr Hanssou, H. Schmidt, Ehrenborg, Berg, Gumelius, Carln, Sparre, Johan Johansson, Bovin, Rutberg, Fock, Adlersparre och Grafström. Utskottets förslag understöddes vidare, dels med motiverade anföranden, dels med ett kort angifvande af talarnes ställning till frågan, at hrr Gustaf Jonsson, Ola Lasson, Kjellman, Bexelius, Samuelsson, Nor6n, Ola Nilsson, Olof Larsson, J. BE. Johansson, Johannes Johnsson, Sven Andreasson, Piper, som dock helst ville en återremiss i syfte af hr John Ericsons reservation, ty tal: ville afskaffa indelningsverket, Benjaminsson, Jan Andersson, And. Andersson från Bohus län, O. Wikström, Johannes Andersson från Kronobergs län, Hans Andersson, Tjernlund, Per Johns on, Hans Larsson, Sahlström, Per Persson och Anders Pehrsson. Hr Victor Rydberg anmärkte, att i dessa dagar, då verldshistorien med outplånliga drag på sina blad inristat folkbeväpvingens seger öfver verldens stoltaste och mest öfvade yrkeshär, i dessa dagar hade hr krigsministern framkommit med ett förslag till ny armåorganisation, hvilket hufvudsakligast går ut på att konservera och mof alla framtida rubbningar bevara vår dels indelta, dels värfvade armå. Och för detta fordras uppoffringar, så stora, att nationens krafter måste svigta under bördån af dem. Men hr krigsministern har på samma gång motarbetat folkbeväpningens lifskraftiga utveckling. Många anmärkningar kunde göras mot hr krigsministerns förslag; talaren ville fästa sig vid tre: hr krigsministern hade gått så långt i sin förkärlek för den värfvade armån, att han i sivt förslag bibehållit de öfver höfvan yn och i deras nuvarande skick ful!komligt umbärliga gardesregementena; beväringens förhållande till den s. k. stammen blefve, enligt regeringens förslag, ej organiskt, blott mekaniskt; och — fram