Dagens Nyheter – 19 april 1871, sida 2

språksammare än eljest. Det var likasom om hon bättre än andra förstod att glänta på hans hjertas dörr, ja, till och med hans egen mor, hvilken han dock älskade obeskrifligt högt, kunde icke så som Inez få honom att tala och berätta. Medan Palle och kaptenen uppfriskade hvarandras minnen från slaget vid S:t Nikolai, sutto Inez och Uffe och språkade ostörda i den lilla hörnsoffan. Ofvanför dem satt den stora papegojan i sin ring och sof. Inez talade om, att hon lärt papegojan att säga Uffe, dock ville hon icke väcka henne nu, utan skulle Uffe komma till dem en förmiddag, för att få höra det. De kommo sedan -att språka om ett par gemensamma bekanta, och det syntes nu Uffo vara ett gynnsamt tillfälle att i all förtrolighet fråga Inez, huru hon tyckte om löjtnant Zimmerthal. Vid denna fråga for en skugga öfver hennes glada ansigte, men hon svarade straxt derefter med något lägre röst: — Han gör sig så vigtig och är så grufligt inbilsk, men för öfrigt finns det nog mycket godt hos honom. Min far är särdeles förtjust i honom och säger att han skall vara förskräckligt rik. Uffe var ej riktigt belåten med detta svar, och det hade nog varit klokare, att han aldrig frågat, ty Inez syntes ha blifvit någo förstämd derigenom och var icke så meddelsam som förr, En stund derefter reste hon