Dagens Nyheter – 18 april 1871, sida 3

088 äfron at på förhand varna för de afvägsr och felgrepp I den tyska politiken. hvilka fordom mef än något untydl bidrogo till Tysklands fall. (Lifliga bifallsrop.) Vid betämningarne kejsare och rike knyter sig i främsta ruinihet också minnet af de storå och ödesdigra strider, som de tyska kylsarno utkämpade, icke såsom kejsare af Tyskland, uten såsom romerska kejsare, såsom kejsare med anspråk på det romerska impermorskapet, striderna med den romerfskä Kyrkan, med Italien. Det skall blifva vår uppgift, ätt redan på förhand icke låta något tvifvel hos Tyskland uppstå om att det öfverväganas, ew fullkomligt öfverväldigande fertal af dess roptesettanteraoch dess folk i likbek med den kejserliga regeringen är långt från att åter falla in I det gamla felgreppet, en tysk-italiensk, en tysk-kyrklig politik. (Lirligt bifall.) Det är jäst dette som uppfordrar oss att redan från första ögonblicket åå den tyska kejsaren för första gänget kring sig församlar den tyska riksdagen, uppresa ett råmärtke; tydligt och på långt håll synligt för hela verldeti, för insi väl som utlandet, som angifver att den tyska politiken för framtiden skall vara inskränkt till Tysklands inre nppgif:er, att det icke länge skall vara densamtmnas uppgift att ingripa I fräromande tationers förhållanden. (Bifall;) Såsom trontalet säger, skola vi egna oss åt frjdens uppgifter. Schutze-Belit.sch sttrade, bland annat: Den bedröfligaste erfarenhet varnar oss för stt sträfva efter det ödesdigra arfvet af den romerska kejsartitela. Vi vilja a ny stat, en stat, hvars lifsprincib är ton-interventionsprincipen. Denna princip kan öndast det nya tyska riket genomföra: den var före Tysklands nationela konstituerande omöjlig att genomföra. Den betingar vårt lands ställning i midten af Europa. Den franska prestigen, säväl som hvarje annan, sög sin näring ur Tysklands inbördes söndring. På Framåtskridningspartiets vägnar uttalade sig SchultZe-Delitzseh i samma anda. : : De cnda som motsatte sig denna strof i adressen var katolikerne (mestadels från Khenprovinserna och Baiern). De ville hafva den utstruken för stt intet uttalande från riksdagen måtte hindra regeringen från att antaga sig påfvens sak. Detta var dock den enda interventionen de önskade. Vid anställd omröstning öfycr bibehållande eller borttagande af strofen röstade 243 medlemmar för det förra — d. Vv. s. för en fullkomlig fredspolitik och icke-inblandning i andra folks angelägenheter, men endast 63 för omfattande af påfvens sak, med fredligt örhållande i öfrigt.