Dagens Nyheter – 17 april 1871, sida 2

som under samma storm blifvit borta — allt tillhörande Mjellby församling. Siärskildt får jag nämna att en jakt och en slätskonare samma dags morgon, eller den 5 d:s, tillsatte lotsflagg, men då lotsarne med manskap utkommo till sjös, tilltog snötjockan med storm, så att, oaktadt alla ansträngningar gjordes, dessa försvunno ur sigte och vi måste återvända till ön efter svår kamp och strid. Olyekshändelser. I lördags 8 dagar sedan kom Jlandtbrukaren P. Svensson i Lyngby (Skåne) körande på vägen från byn. Före honom gingo två qvinnor, fattighjon, då i detsamma cen hund, som medföljde den körande, sprang fram mot qvinnorna och skällde. Ena qvinnan blef dervid rädd, ehuru hunden icke rörde henne, och i det hon vek undan observerade hon ej vägkanten utan föll baklänges och slog hufvudet i en sten samt dog ögonblickligen. — I förra veckan inkom till Falköpings lasarett en piga från Gökhem, hvilken varit ute för olyckan att få tre fingrar å ena handen afslitna af en exploderande hylsa till en dynamitpatron. Af brodern, hvilken sysselsätter sig med springningsarbeten, hade åtskilliga, som det tycktes, tomma dylika blifvit qvarlemnade i hemmet, I en af dessa, som systern fick tag uti och af nyfikenhet knackade mot bordskanten, måtte emellertid funnits någon smula qvar af den farliga sprängsatsen, ty vid knackningen exploderade hylsan med en skräll, som kom hela huset att ska.a, och med den olyckliga påföljd, att flickan fick tre fingrar afslitna å den hand, i hvilken hon höll den olycksbringande dynamithylsan. — Den 4 d:s timade vid Billingfors bruk, berättar Åmåls Veckoblad, en förskräcklig olyckshändelse, i det en 10 årig flicka, dotter till en smed, kommit så nära ett af de vattenhjul, som voro i gång för takstickors hyflande och hvilket genom en särskild vexel drifver en slipsten, att axeln, vid hvilken slipstenen är fästad, kom i beröring med barnets kläder, så att dessa vefvades om densamma, hvarigenom barnets kropp många gånger med hjulets hastighet blef förJ omkring och slängd mot jorden och andra föremål och på så sätt bruten och krossad till döds. Då man blef olyckan varse och fick stoppa hjulet samt lösgöra barnet, fanns nästan intet tecken till lif hos detsamma. — En vådeld ödelade natten mellan sistlidne onsdag och torsdag Morups gästgifvaregård i Halland. Såväl manhus som ladugård, jemte salubod och utskänkningslokal, äfvensom kreatur, åkerbruksredskap, lösegendom, handelsvarulager m. m. blefvo lågornas rof. Elden utbröt omkring kl. half 10 sistlidne onsdags afton och skall ha uppkommit genom någon oförsigtighet med fotogen eller gasolja. JEn gosse, omkring 12 år gammal, hvilken användes såsom biträde i saluboden, hade blifvit skickad att expediera en piga, som önskade köpa fotogen. Som boden vid denna tid redan var stängd och lampan släckt, hade gossen troligtvis tagit ett ljus för att dermed lysa sig. Efter en stund kom han ut och ropade, utt elden kommit lös i boden, då genast flera personer tillskyndade, men kunde ej intränga för eld och rök. Gossen har sedan dess försvunnit. lIilden spridde sig genast åt ladugården, och inom kort stodo alla halmtaken i full låga. Af kreaturen kunde endast hästarne räddas. 10 kor, deribland några qvigor, 6 svin, omkring 12 får m. m. omkommo i elden. Af lösegendomen kunde endast obetydligt bergas, handelsvarulagret, tillhörigt landthandlanden E. Ohlsson, skall ha uppgått till omkring 6,000 rdrs värde, och deraf kunde intet bergas. Detta lager var ej brandtörsäkradt, liksom Ohlsson ej heller hade sin lösegendom assurerad. Fastigheterna, tillhöriga giästgifvaren Jönsson, lära varit försäkrade, liksom ock dennes kreatur och öfriga lösegendom. — Från Jönköpinps läns kronofogde-kontor har i dessa dagar iobergats en riklig skörd af berättelser om under nästliden månad timade olyckshändelser: eldsvådor, vådadöd, lemlästningar, dråp, sjelfmord, kyrkorån, inbrottsstölder m. fl. gräsligheter.