Dagens Nyheter – 15 april 1871, sida 2

två skarorna stannade midt framför hvarandra för att utforska om de möttes till strid eller i all fredlighet. — Hvad vilja ni? frågade handtverkarne. — Skoja! svarade en munter student. — Det vilja vi också; då kunna vi gerna följas åt. — Ja, låtom oss göra det! Och under högljudt hurrande förenade sig de tvenne skarorna. Likasom studenterna anfördes af Palle Löve, så hade handtvorkarne i spetsen för sig en iten krokbent skräddaregesäll, som kallades för Kristian Hjulben. Det såg ut som hade han egentligen sina lustiga infall att tacka för att han blifvit anförare. Öfverhufvud var det lätt att se det handtverkarne voro genuina danskar, hvilket visade sig företrädesvis genom den humoristiska uppfatining de hade af lifvet. Palle steg upp på en skottkärra och höll ett patetiskt tal om att man borde resa sig likasom det väldiga hafvet, när det vid vårens ankomst bryter isens despotiska bojor. Men Kristian Hjulben mottogs med ett vida mera stormande bifall, då han trädde upp på skottkärran och föreslog dem att gå och slå in rutorna hos ministern. Förslaget helsades med allmänt hurrande, och alla voro ense om att det var Kristian Hjulbens uppfinningsförmåga värdigt. — Kan du inte sjunga en visa för oss, Kristian? ropade en undersäteig smedsgesäll